Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarnes arbete för svenska folkets välstånd - Järnhantering och sågverksrörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nordiska krigets slut varit kännbar kolbrist. Då var det
nämligen stark efterfrågan på trävirke för uppbyggande av de
städer och byggnader, som ryssarne bränt, och till följd
därav slog sig allmogen i stor skala på att såga bräder,
vilket lönade sig mycket bättre än kolning. Det fanns
trakter i Norrland, där sågverksanläggningarna under de
två närmaste årtiondena efter kriget mer än tredubblades
i antal.
Bruksägarne förde därför en het kamp mot »det överdådiga
brädsågandet» och försökte förmå regeringen till alla möjliga
inskränkningar och förbud. Så fick t. ex. Lögdö järnverk
i Ångermanland till stånd ett förbud mot alla sågverk på
två mils omkrets kring bruket.
Efter hand som det mest trängande behovet av trävaror
fyllts, blev allmogen dock av sig själv mera villig att kola
åt bruken. Ofta hör man emellertid bruksägare och
bergmästare fortfarande i inlagor till Kungl. Maj:t klaga över
»allmogens släta hushållning med skogen» i allmänhet, över
»ett omåtteligt sågande, överflödigt och ovarsamt svedjande,
barklöp[1] för boskap och kreatur av trettio och fyrtio års
gamla furuträd, tjänliga till spiror och ämnen till storvirke,
björkars större eller mindre nederfällande till näver- och
lövtägt». Sedan fingo dessa träd ligga i skogen och ruttna ned.
Ja, en bergmästare anklagar i en skrivelse till bergskollegium
år 1741 allmogen i Ångermanland för att med vett och vilja
släppa skogseld lös för att få bättre bete. Han hade
själv vid sådana eldsvådor bevittnat, hur allmogen saknade
»all åhåga att utsläcka». På avlägsnare platser, där
kronobetjäningen ingenting vetat om, hade det ibland fått brinna
»flere dagar, ja veckor och törhända månader å rad», till
dess elden hejdades av något vattendrag eller släcktes av
regn. Det var »obeskriveligt», hur mycken skön och vacker
skog som härigenom förötts.
En annan åsikt om orsakerna till skogsskövlingen hade
riksdagsmannen för Sundsvalls stad år 1752. Han
representerade naturligtvis sågverksintresset och hävdade en
uppfattning, vilken överensstämde med vår tids, »att tallskogen
bör nyttjas, när den är mogen; och det sker, när den kan till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
