Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En storhetstid för vår andliga kultur
- Olof Dalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vapensköld krossades över graven. Till hans åminnelse uppreste
Lovisa Ulrika på en kulle vid Lovö kyrka en vacker obelisk,
på vilken hon lät på latin inrista följande ord av
tacksamhet: »Må jorden vila lätt på honom till gengäld för att
han med kvickt skämt lättat de konungsliga bekymren.»
* *
*
Hurudan var han själv, den man som haft en så
genomgripande betydelse för den svenska litteraturen och det
svenska språket, att han inleder ett helt nytt skede i dess
utveckling? Hurudan var han i grund och botten som
människa betraktad? Därom veta vi egentligen ingenting.
Han har haft en märkvärdig förmåga att bevara sitt
inkognito för både samtid och eftervärld. Inga dagböcker,
inga andra personliga dokument har han lämnat efter sig
till ledning för en närgången och nyfiken eftervärld.
Det verkade nästan som ett gäckande skämt, när man
gick igenom den avlidne skaldens kvarlåtenskap och fann,
att den vittre och kunskapsrike mannen ägde blott ett
fåtal böcker. De flesta arbeten, som funnos i hans rum,
tillhörde Kungliga biblioteket. Av sin egen rikshistoria
ägde han icke något exemplar utan begagnade Kungliga
bibliotekets.
Levertin, vår förnämste litteraturhistoriske essayist, har
med sin fint skurna penna tecknat en silhuett av vår förste
store satiriker med framhävande av det otillgängliga och
gäckande draget i hans fysionomi, sådan man känner den
från Dalins porträtt på Gripsholm. Den bild i ord, som
Karl Gustav Tessin tecknat, ger också ett nästan
skrämmande opersonligt intryck av hans forne skyddsling, som
sedan blivit hans motståndare, särskilt när Tessin talar om
Dalins egendomliga sätt att skratta utan att det hördes,
blott med häftiga rörelser av skuldrorna. »Man tycker sig»,
säger den senaste forskaren i Dalins litterära historia, Martin
Lamm, »se den magra framåtlutande figuren med de oroligt
irrande, närsynta ögonen, alltid färdig till en bugning,
alltid beredd till en komplimang, då det erfordras, eller till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0251.html
