Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 / 273 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - »Dygdens sångare»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gustav Fredrik Gyllenborg på äldre dagar. Kopparstick av El. Martin.

Förvånansvärt fort torkade Gyllenborgs poetiska ådra
ut. Dygdens unge svärmiske sångare åldrades i förtid och
blev ett kuriöst original. Hans poesi stelnar i tråkighet,
får en prägel av »perukstil». Hans stort anlagda poem
»Naturens tempel» kallar Oxenstierna med en skämtsam elakhet
för »Ledsnadens tempel», och om hans stora hjältedikt
»Tåget över Bält» i tolv sånger fäller Tegnér det lika kvicka
som träffande omdömet, att »även dikten har sin frusna
våg». Skalden rör sig här med en värld av andeväsen, som
gripa in i händelserna på ett personligt sätt. Där är
Avundsandan, och där är Vapenlyckan, som deltaga i
handlingen eller uttrycka sina känslor, men, säger Warburg,
»de intressera oss icke, emedan de icke äro levande för
oss. Och under det alla dessa allegoriska gudinnor uppträda
på skådebanan, är det en gudinna, som flyr bort — poesiens!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>