Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Emanuel Svedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av Gud utvald människa, som fått uppleva, vad ingen annan
varit förunnat. Han anstränger sig av alla sina krafter för
att bli ett värdigt redskap i Guds hand. Vid denna tid får
han också genom en dröm veta, att han bör akta sig för att
äta och dricka för mycket, »ty sådant är svinaleverne och
förbjudes av Paulus».
Genom en ny stor syn i april 1745 fick Svedenborg full
visshet om Guds avsikter med honom. Han befann sig då
i London och höll på att intaga sin måltid på ett enkelt
värdshus. Han var trött och hungrig och åt med glupsk
aptit. Då får han plötsligt se rummet fyllt av en sky och
fasar inför vederstyggliga reptiler, som kräla på golvet.
Men synen försvinner, och i stället ser han i hörnet av
rummet en man sitta, som säger till honom: »Ät icke så mycket!»
Det är samma maning till ett asketiskt levnadssätt, som
han erhöll året förut. Nu svartnar det för Svedenborgs ögon.
När han åter öppnar dem, är han ensam i rummet.
Under natten visar sig samme man för honom igen och
omtalar, att han är Gud själv, som kommit att för
Svedenborg uppenbara andevärldens hemligheter och bjuda honom
att nedskriva dem för människorna. »Från den stunden»,
säger han, »öppnades min syn, så att jag blev fullständigt
övertygad om andarnas, himmelens och helvetets värld.
Från denna dag upphörde jag med allt världsligt vetenskapligt
studium och ägnade mitt arbete åt andliga ting, såsom
Herren befallt mig göra, och härefter öppnade Herren mina
ögon, så att jag även mitt på dagen kunde se in i den andra
världen och i ett tillstånd av fullständig vakenhet samtala
med änglar och andar.»
Från denna stund kommer det lugn och harmoni över
den gamle. Själskampens och ångestens tid är förbi.
Synerna och uppenbarelserna fortfara, men de äro ej längre
uppskakande och extatiska som fordom. Han känner sig
pånyttfödd, försatt i samma oskuldstillstånd, som våra
första föräldrar, innan de ännu smakat av kunskapens träd.
Det paradis, som de förlorat, har han återvunnit. Genom
att äta av kunskapens träd hade de första människorna
förlorat sin förmåga att omedelbart fatta den himmelska
kunskapen, ty kunskapens träd bjuder blott på den
kunskap, som nås genom de yttre sinnena och vetenskaperna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
