Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Emanuel Svedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men bland kalla förståndsmänniskor har ju den
uppfattningen funnits i alla tider, att var och en som tror sig stå
i förbindelse med en översinnlig värld, nödvändigt måste
vara omtöcknad till sitt förstånd.
Säkert är i alla händelser, att om något bedrägeri från
Svedenborgs sida kan icke vara tal. Han hade ingenting att
skaffa med de vanliga spiritisterna och undergörarna på
hans tid utan visade en utpräglad motvilja mot rosencreutzare
och nummerpunkterare och allt vad dessa
geschäft- och proselytmakare hette. Svedenborg var en alltför ädel
och redbar karaktär för att kunna vara med om någon
humbug. Den gamle milde, kloke och språksamme herrn
i den blå sammetsrocken, silkesstrumporna och skorna med
guldspännen var godheten själv och en av de rättrådigaste
människor, som någonsin funnits. Ingen, som kom i
beröring med honom, undgick tjusningen av denna sällsynt
oskyldiga och rena barnasjäl.
Anders Johan von Höpken, som kände honom personligen
i 42 år och en tid dagligen var i hans sällskap, säger, att han
»aldrig känt en man av mera oföränderligt dygdig karaktär
än Svedenborg, alltid lugn och nöjd, aldrig vresig och gramse.
Han var en verklig filosof och levde såsom sådan.» Och
Höpken var dock en ovanligt kritiskt anlagd natur och
dessutom en man, som haft sällsynt rika tillfällen att träffa
människor och lära känna både deras starka och deras svaga
sidor. Om Svedenborgs skrifter säger denne vår lärdaste
statsman i det 18:e århundradet, att de »gnistra av snille»,
och tillägger: »Om jag där träffar något ovanligt, extravagant,
något som antyder ett oordnat begrepp, så dömer jag
ej. Vi läse Plato med beundran, ehuru det finnes föga i
hans verk, som, i händelse det berättades av någon annan,
icke skulle anses såsom svärmiskt, obegripligt och absurt.»
Säkert är i alla händelser, att för Svedenborg själv är
tiden efter den stora själskrisen en tid av lycka, sådan som
blivit blott få dödliga beskärd.
Allt emellanåt råkade han i ett tillstånd av »himmelsk
extas», som han beskriver såsom outsägligt ljuvlig, »så att
om den varit i högre grad, hade kroppen likasom sprängts
sönder av allena nöje». Då kände han Guds närvaro i sig.
Alla, som träffade honom denna tid, framhålla med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
