Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 / 321 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De fem sista milen, från Granön till Lycksele, roddes
Linnæus uppför Ume älv i lappbåt, en s. k. håp, genom en
storslagen natur med grönskande björkar och rik blomsterprakt.
Han fick se trakter med de skönaste timmerträd och undrade,
om man ej skulle kunna draga någon nytta av dessa
omätliga skogar i stället för att låta dem ruttna ner.

Efter tre mils färd kom han till några forsar. Då tar
roddaren bara håpen över huvudet och »springer så med den
över berg och dalar, att raggen knappt honom följa skulle».

Lappen med sin håp över huvudet, tecknad av Linnæus.

På aftonen den 30 maj anlände den unge resenären till
Lycksele, där han rönte ett vänligt mottagande av
kyrkoherden och hans fru. Följande dag, som var pingstdagen,
bevistade han gudstjänsten i kyrkan, vilken »var träffel,
miserabel, av trä — så att då det regnar, bliver man helt
våt — lik en lada, med bänkar så låga, att man måtte bliva
krumpen». Den dagen »var ingen lapp vid kyrkan, emedan
gäddan lekte som bäst, vilket är deras skörd». Men till
böndagen den 7 juni voro de att förvänta dit i stor mängd,
emedan de eljes måste böta 10 daler s. m. och dessutom
tre söndagar stå kyrkplikt. Ej underligt därför, »att de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>