Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»vågade ingen anförtro sitt kära liv uti en oförsökt
doktors händer, ja icke en gång sin hund, att han ofta
tvivlade om sin fortkomst i riket. Han, som allestäds utomlands
blev ärad såsom en princeps botanicus[1], var hemma såsom
en Klimius, kommen ifrån underjordiska världen,[2] så att
om Linnæus nu icke varit kär, hade han ofelbart åter utrest
och lämnat Sverige.»
Men då patienterna ej uppsökte honom, beslöt han i
stället att söka upp dem. »Sedan Linnæus såg, att han på intet
sätt kunde få någon läkarepraktik, begynte han
frekventera[3] de allmännaste spiskvarter, varest han såg de unge
kavaljerer, som blivit blesserade in castris veneris,[4] sitta
där nedslagna utan att våga dricka ett enda glas vin. Han
tillstyrker dem att vara vid gott mod och dricka ett kvarter
rhenskt vin, med försäkran att han dem ville kurera inom
14 dagar, då änteligen 2:ne, som fruktlöst medicinerat,
vågade sitt liv uti hans händer och han dem straxt kurerade.»
Till kamraternas förvåning började dessa åter »tappert
dricka» och försäkrade, att Linnæus var en utmärkt
skicklig bröstläkare(!), »varefter han inom en månads tid fick
under sin kur den mesta ungdomen».
Det onda, som Linnæus här tog itu med, var mycket
utbrett. Han skrev till en berömd fransk läkare, som var hans
vän: »O ve, den elakartade gonorrhéen har i följd av
umgänge med lättfärdiga och skamlösa kvinnor besmittat nästan
alla ynglingar i vårt fädernesland.» Det var en sorglig bild
ur livet som dessa i förtid utlevade Stockholmseleganter
erbjödo för en sund och ofördärvad naturälskare. »De kommo»,
säger han, »från landet till Stockholm i sin mest blomstrande
ålder, med rosiga kinder och tjusande, själva kärleksguden
utmanande läppar, men efter ett års förlopp äro de
förvissnade, saftlösa, bleknade.» Men det kunde ej bli annorlunda,
med det liv de förde. Så här beskriver Linnæus en
Stockholmskavaljers dag: »Stiger upp kl. 8 à 9, koafferar sitt hår,
kläder sig. Kl. 10 går på kaffehus, dricker ett par tassar
kaffe, pratar. Kl. 11 expedierar i staden sitt. Kl. 12 går
på Riddarhustorget att höra något nytt. Kl. 1 spisar, alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
