Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vad är, som icke är falt för silver och gull?
Och säljes icke för detsamma både städer och land?
Fördrives icke därmed både hunger och dyr tid?
Kläder icke det människan som präktigast?
Förtäres dock ej av något element.
Gör det icke all ting till slavar?
Och där det fattas, fattas icke allt?
Är väl någon metall i världen nödigare än järnet?
Ville nationer[1], som kunna umbära alla metaller, ja både silver och guld, hava detta nödigt.
Det kan i hast nedtaga de högsta och tjockaste träd, som svårligen annars skulle kullkastas.
Det kan genomgrava hårda hälleberget och med flintan utpocka elden.
Vad är starkare än salpeter, som gör krutets styrka? Det kan kasta de största skepp i luften, med ett ord göra ingenting oövervinneligt.
Göres icke det klaraste glaset av sten, genom vilket vi få koxa in i månen, se fläckar i solen och ögon i ostmalet?»
Så rycker hänförelsen inför det väldiga i naturens under den store forskaren med sig och förvandlar vetenskapsmannen till siaren, som »talar från naturförkunnelsens Thabor».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
