Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den förste av Linnæi apostlar och tillika den förste
martyren var Kristofer Ternström, som, fast han var
teolog, med brinnande intresse under flere år följde sin fyra
år yngre lärares undervisning. Tack vare sin ovanliga
begåvning för botaniken hade han däri, enligt Linnæus’
vitsord, »kommit så långt, att ingen i riket utom herr Kalm[1]
kan jämställas med honom». Han prästvigdes, gifte sig
och blev familjefar, men hela hans håg stod åt att få komma
som skeppspräst till Ostindien och botanisera. Linnæus
skaffade honom också anställning på ett ostindiskt fartyg,
som avgick från Göteborg på nyåret 1746. Det uppdrag,
som Linnæus framför allt lade honom på hjärtat, var »att
skaffa en tebuske uti kruka eller åtminstone frö därav».
För övrigt skulle han bland annat försöka få med sig levande
guldfiskar till prinsessan Lovisa Ulrika.
Resan gick snabbt och lyckligt, men ett brev från Cadix
till Linnæus vittnade om att mörka aningar avlöst
vetenskapsmannens glädje över att få komma dit, han så länge
önskat sig. Och nästa underrättelse, som kom, var
budskapet, att Ternström ombord på fartyget lyktat sina dagar
utanför Kochinkina i Bortre Indien. Av hans dagbok fann
Linnæus, att dålig behandling ombord medverkat till hans
förtidiga död. I ett brev till sin vän arkiater Bäck några år
senare klagar han: »Våra naturkunniga få alltid en
miserabel hytt och den värsta på skeppet, där de ligga som
hundar, begabbas på resan och, då de komma ifrån landet,
måste stå under tyranner och lära allt för dyrt, vad förmån
det är att stå under en stor och nådig överhet.» Sjöbussar
äro ju, som bekant, inte klemiga av sig, och det fordrades
nog åtskilligt av en Wallenbergs livskraft och humor för
att tilltvinga sig respekt ombord på en ostindiefarare.
Emellertid hade Ternströms exempel verkat avskräckande på
andra ynglingar, som annars gärna skulle velat göra samma
resa.
Ternströms sorgliga färd var dock ej helt förgäves, ty
han efterlämnade en värdefull journal över observationer,
som han gjort på resan. Linnæus hedrade hans minne genom
att giva namnet Ternströmia åt ett släkte, som står
tebusken nära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
