Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en »fattig men ödmjuk, ärlig, munter och hågad
yngling». Hans längtan stod till att komma ut till »det
förlovade landet, som hyser de största under i naturen men
ännu aldrig med öppna ögon blivit betraktat av någon
naturkunnig». Tack vare sin store lärares hjälp lyckades även
Hasselquist efter många om och men skaffa sig en
nödtorftig reskassa och fri överfart till Smyrna med ett av
Levantiska kompaniets fartyg. Dit anlände han på hösten 1749,
gjorde därifrån utflykter inåt Mindre Asien och genomreste
stora delar av Egypten, överallt med rikt resultat. Men
han hade att kämpa med svår penningbrist. Då gav sig
hans store lärare ut och skaffa pengar. Härom berättar
Linnæus själv: »Jag gav av min byxesäck 100 daler, gick
till ärkebiskopen, som ock gav 100 daler, sände denna
begynnelse till Vetenskapsakademien med begäran att alla,
som ägde kärlek för vetenskaper, skulle göra lika; och de
som sade sig älska vetenskaper och ej gåve till så heligt
institutum, de vore skrymtare... De meste måste där
an, så att inom åtta dagar blevo inemot 3,000 daler k. m.
samlade.» Tack vare dessa förstärkningar av reskassan
kunde Hasselquist i mars 1751 bege sig till Palestina och
genomresa »Judéen, en del av Steniga Arabien, Samarien,
Galiléen och en stor del av Syrien. Rikt lastad med
naturalier i alla tre naturens riken», återkom han till Smyrna.
Men han rönte samma öde som en annan lovande svensk
orientforskare, Mikael Eneman.[1] Hasselquist led liksom
han av en bröstsjukdom och hade redan här hemma haft
»anstöt av blodstörtning». Nu »uppväcktes den orm, som
han så länge burit i sin barm». Han måste intaga
sjukbädden, »dock med det hopp, som alla av hans öde
medföljer». Men alla omsorger till trots, »avtynade vår
älskade doktor Hasselquist dageligen, såsom en lampa, vars
olja är förtärd, och utslocknade den 9 februari 1752
klockan 6 om aftonen med allas sorg och avsaknad, som
honom kände» — orden äro hämtade ur Linnæus’ företal
till Hasselquists »Resa till heliga landet», vilken hans
store lärare själv utgav. Det är också Linnæus, som man
ytterst har att tacka för att Hasselquists ovärderliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
