Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blåsor i nacken. Tiggare lägga henne på benen, att de måtte
bli fulla med blåsor, på det folket måtte mena, att de äro
surbenta.
Carex vesicaria, lappskogräs, växer vid sidor av
kärr och på våta ängar. Lapparne, som måste vara i den
allra starkaste köld ständigt så gott som under bar himmel
i sina öppna kojor och eljes på sina fälvägar, fast de inte
hava några strumpor, kunna dock bärga sig för vinterns
grymhet medelst detta gräset, som står emot all köld och
är mjukt och lent. Lapparne taga av denna starr bladen
eller gräset, torka det samt gnugga och lägga i skorna,
vilket värmer oförlikneliga och är helt mjukt. De bruka det
gräset även om sommaren i skorna, att de ej må bli ömfotade
och att förtaga fotsvett.
Rhamnus Frangula är förträffelig till purgans[1], när
löven torkas och dekokten drickes; ja hon slår aldrig felt
och går opp i godhet intill rabarbern. Borde därför mer
allmänt nyttjas och kan av fattigt folk lätt fås.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
