Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En storhetstid för vår andliga kultur
- Karl von Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sidrén, vad var å färde, då denne kortligen framställde
sakens sammanhang och resans föremål, varpå konungen går
leende fram till Linné, klappar honom på axeln och säger:
’Det skall icke ske, min käre Linné. Res hem i fred och var
lugn!’» Det är Sidrén, själv medicine professor i Uppsala,
som berättat förloppet.
* *
*
Även för husdjurens vård intresserade sig Linnæus. Med
iver verkade han för att deras sjukdomar skulle behandlas
av verkliga veterinärer i stället för »kloka gubbar och
gummor», som brukade tillkallas för att läsa över sjuka djur eller
ha andra gagnlösa hokuspokus för sig.
Redan som ung student, under sin Lapplandsfärd,
utrönte han orsaken till renarnas brömskulor och till
boskapsdöden kring Torneå, och sedan offentliggjorde han en mängd
liknande iakttagelser, dels i sina reseberättelser, dels i andra
skrifter och populära uppsatser. Ej underligt därför, att
han snart ansågs som landets förnämsta auktoritet i
veterinärfrågor, och att han i den egenskapen anlitades av både
myndigheter och enskilda personer.
Det var på hans uppmaning och förslag, som grundläggaren
av Sveriges veterinärväsen, Petter Hernquist,
ägnade sig åt att studera detta ämne. Linné satte synnerligen
stort värde på Hernquist för hans ovanliga grundlighet.
»Det är», skriver han till Bäck, som var ordförande i
kollegium medicum, »en man, som aldrig släppt någon vetenskap,
med mindre han henne penetrerat, då han begynt. Jag
måste tillstå, att jag icke sett hans like att tränga sig igenom
de hårdaste vetenskaper. Alla berömde honom för mig i
förstone, men hans exteriör och tystlåtenhet gjorde, att
jag ej trodde honom vara sådan, förrän jag haft honom hos
mig ett år.» Hernquist blev »den svenska veterinärvetenskapens
fader», och hans verksamhet blev till omätligt gagn
för vårt folk.
En av de allra roligaste uppsatser, Linnæus skrivit, faller
inom detta område. Vill man se honom riktigt i sitt esse
som naturbeskrivare, fägnas med honom själv åt hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0397.html
