Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade alltifrån Fällingsbro stadigt visat sig för våra ögon.
Skogen stod väl grön, men allvarligare än om sommaren.
Mark och ängar voro väl gröne, men utan blomster, ty de
förre hade fänaden och de senare hade lian förraskat.
Åkrarne stodo fullsatte med gula skylar, och den gulaktiga
stubben efter säden var isprängd med grönt ogräs. Diken
stodo fulle av vatten efter den våta sommaren, och den
myckna brunskäran gjorde dem gula. Vägarne betäcktes
på sidorna med persicaria acri, som nu begynte rodna och
sloka med axen. Lantmannen var ute överallt i fullt arbete:
somlige bönder slogo av säden med lian, under det deras
kvinnfolk, som voro om huvud och armar helt vite,
sammanbundo henne. Somlige förde hem sin råg, somlige tröskade,
somlige söndergnogo koklarna[1] med sladden, somlige
jämkade åkeren med järnharven, somlige sådde ut vinterrågen,
somlige harvade ned kornen, somlige jämnade åkeren med
välten, under det vallebarnen söngo och blåste i sina horn
för boskapen, som bettes i de avslagna ängar, intill dess
det kulna aftonvädret begynte vissla och klara solen
nedsjunka under horisonten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
