Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
övermod och hans hårdhet, särskilt vid domen över Erik
Brahe, dels — och ej minst — för ett kärleksförhållande, som
han redan såsom yngling hade med sin matmoder, och sitt
liderliga levnadssätt i allmänhet.
Görtz’ åklagare Feman och den fanatiske Renhorn
äro för Linnæus varnande exempel på hur hätskhet
straffas. Görtz hade förut visat sig vänligt stämd mot Feman.
Straffet kom för denne genom ett slaganfall, så att hans
mun blev vriden på sned. »Domstolens ordförande dör
samma riksdag, och bisittarne bli alla inom ett år olyckelige;
bland dem en, den lustigaste, dör av melankoli.»
Om sig själv gör Linnæus i dessa anteckningar om
nemesis divina följande bekännelse: »Allt gick olyckligt för mig,
då jag ärnade hämnas, men ändrade och lämnade allt i
Guds händer. Sedan gick allt lyckeligt 1734.» Efter denna
självövervinnelse kom det frid i hans inre med vissheten om
att Gud vakar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
