Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett mörkt blad i upplysningstidens hävder - Sveriges sista häxprocess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kristi himmelsfärdsdag på aftonen hade Erik gått upp på en
backe vid Kilens by, Korpbacken kallad, och där med en
käpp ritat en ring, varpå han gått hem för att med
aftonvard stärka sig till nattliga bragder. Sedan hade han, »försedd
med förenämnda verktyg ånyo gått åstad till bemälte backe,
i hopp att få se alla för trulldom misstänkte personer. Och
vid han kommit litet stycke från Kils-byn, har han mött
pigan Anna Ersdotter i Kilen, vilken han funnit ganska
svartaktig och grå i ansiktet.» Han hade bett henne följa
sig, vilket hon också gjort. När de kommit till
Korpbacken, hade skomakaredrängen gått innanför ringen, som
han ritat, satt sig på en medförd yxa samt »anmodat
pigan, som kvarblivit utanför ringen, att framskaffa de
övrige trollpackorne».
Hon framtog då en liten mässingspipa och blåste tre
gånger. Då »har drängen hört ett faseligt gny och dån i
luften, varvid han blivit något rädd och därför upptagit
doktor Lutheri lilla katekes, som han till sin säkerhet med
sig tagit, och i början därutur uppläst följande ord: ’Uppå
detta hälleberget, nämliga att Kristus är levandes Guds son,
skall jag bygga min församling, och helvetis portar skola
icke vara henne övermäktige.’» Han fick nu se flere andra
kvinnor från trakten komma fram till ringen, alla »något
grå och förmörkade i ansiktet». Bland dem märktes Anna
Ersdotters mor, Back Karin Larsdotter, Giölis Sara
Ersdotter och den förut nämnda änkan Anna Jonsdotter.
Vidare påstod Erik, »det han med förenämnda kvinnfolk
samtalt på ovannämnde backa ifrån klockan något efter
11 om aftonen till inemot kl. 4 om morgonen, då de ifrån
honom bortgått. Samtalet hade däruti bestått, att Erik
velat påbörda dem, det de förgjort boskapskreaturen i
Kils-byen, vartill dock kvinnorne enständigt och gemensamt
skola nekat»; men de hade hotat med, att det som ännu icke
skett, skulle i stället komma att ske.
Den egendomliga kniven företedde ynglingen med en viss
stolthet inför rätta. »Men kvinnohåren och det fyrbladiga
väpplinggräset har han ej gittat visa utan föregivit, att han
hade saknat dem, då han vaknat dagen efter det han skulle
hava brukat dem, ehuru han då skulle haft dem i en
papperslapp invecklad i en sin byxsäck.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
