Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pommerska kriget och Hattpartiets fall - Pommerska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenskarnes misslyckade försök att genom överraskning återtaga
skansen, ett försök som kostade flere käcka krigares liv.
Rosens overksamhet väckte ännu värre förtvivlan i svenska
riksrådet, än vad Ungern-Sternbergs gjort. Ty denne var
ju ändå en Mössa, och en sådan person kunde man vid franska
hovet beskylla för vad som helst. Rosen däremot var en så god
Hatt som någon. Hans overksamhet måste alltså tydas som
bevis på antingen rådets eller rikets vanmakt. Men man kunde
ju icke tvinga honom att göra det omöjliga. Fast det icke
sparades på bittert kryddade anmaningar därtill från rådets
sida. Men inte förbättrades krigarandan genom de stickord,
som soldaterna fingo höra från Stockholm, för att de »gått
in i fiendens land såsom rävar och gått därifrån såsom
harar».
För Frankrike hade dock den svenska arméns uppträdande
med alla sina skavanker haft den betydelsen, att en preussisk
armé, som annars hade kunnat vända sig mot fransmännen,
därigenom blivit bunden i Pommern. Därför var Frankrike
också villigt att öka subsidierna, om Sverige ville förstärka
sin pommerska armé till 30,000 man, och i april 1758 avslöts
ett fördrag därom. I själva verket blev dock aldrig armén
bragt upp till denna styrka. Man nöjde sig med att föra över
6 à 7,000 man, i förhoppning att Frankrike skulle låta udda
vara jämnt.
På morgonen den 18 juni överraskades man i Stralsund av
underrättelsen, att preussarne under natten brutit upp och
upphävt den långvariga blockaden. Snart hade de utrymt hela
svenska Pommern. Anledningen var den, att Brandenburg
hotades av en stark rysk armé, varför Fredrik II behövde
sina pommerska trupper å annat håll. Då var tiden inne för
svenskarne att börja ett nytt fälttåg. Men nu var det ej
längre Rosen, som skulle föra dem an. Han hade fått nog
av sitt »oskattbara förtroendeuppdrag». Genom att inlämna en
avskedsansökan, som han motiverade med sjukdom och
ålderdomssvaghet, undgick han förödmjukelsen att få sluta sin
krigarbana på samma sätt som Ungern-Sternberg.
Som rådsherre satt han kvar till 1765, då Hattarne störtades.
När de fyra år därefter kommo till makten igen, erbjöds han
att åter skruda sig i rådsmanteln. Men han avböjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
