Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetstidens slutakt. Hattar och Mössor slitas om makten - Ständerväldets sista tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till sitt folk i farans stund? Hade icke alla Sveriges stora
konungar just genom sin personliga samverkan med
ständerna uträttat alla de storverk, som levde i folkets minne
och hjärtan? Och nu ville ständerna icke ens höra på, när
konungen uppmanade dem till endräkt i en stund, då hela
rikets välfärd stod på spel! Redan vågade man i tryck
uttala, att Sverige hade att välja mellan att återgå till Gustav
Adolfs tider eller att alldeles förfalla till samma elände som
Polen. Ty vad var det väl, som bragt Polen i olycka, om
icke riksdagens ständiga intrång på konungamakten?
Med tryckpressens hjälp spreds konungens tal över
landet, och hans varma, fosterlandsälskande ord väckte
genklang i alla Sveriges bygder. Men partimännen sade fula
ord om att konungens tal så där blivit tryckt och gjorts
till »en budkavle i landet». Och sekreta utskottet beslöt, att
de personer, »som visat en så straffbar dristighet genom
högstberörda tals otidiga tryckning», skulle till laga ansvar
och straff befordras. Den man, som begått det svåra
brottet, befanns vara en lagman i Örebro, och han straffades
med böter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
