606 (Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetstidens slutakt. Hattar och Mössor slitas om makten - Ständerväldets sista tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trädde både hovpartiets och Hattarnes främsta män i
breschen för rådet. Debatten rörde sig icke uteslutande om
söljor, hovtänger och hästskosöm — det ljungade även
straffande ord över partiväsendets urartning, och aningar
uttalades om ständerväldets snara undergång. Denna
debatt har därför blivit kallad »frihetstidens parlamentariska
svanesång». En talare citerade liksom profetiskt skriftens ord:
»Det rike, som söndrar sig emot sig självt, det varder förött,
och hus faller på hus. Jag beklagar», utropade han, »av allt
mitt hjärta mitt fosterland. Jag beklagar mig själv. Jag
beklagar min konung, som ständigt måste sakna det goda,
han eftersträvar, och alltid se sig omgiven av det onda, som
han stygges vid. Jag beklagar varje välsinnad svensk man.»

* *
*

De ofrälse Mössorna hade tagit makten. Om de nu bara
hade kunnat bruka den med måtta och till hela samhällets
bästa! Hade de det gjort, så skulle deras styrelse ha kunnat
bli en välgörande demokratisk reformepok, som rivit ned
föråldrade ståndsskrankor inom samhället. Men i sin iver
för dessa frågor glömde Mössorna bort, att andra
samhällskrav pockade på omedelbart ingripande, framför allt den
hungersnöd, som utbröt på vintern 1771—1772 till följd av
missväxt och ytterligare förvärrades genom ny missväxt
på sommaren 1772. Värmland och Dalarne voro de
landskap, som ledo mest. Det är hemskt att läsa vederbörande
landshövdings skildring av hurusom han vid sin ankomst
till Karlstad »blivit mött av den ömkansvärdaste syn», han
någonsin sett. Staden hade varit full av allmoge från
trakten, »som lupit från man till man och tiggt att få köpa
spannemål»; men ej en tiondel av dem hade kunnat bli
hulpen. »Folkets jämmer var obeskrivlig», och landshövdingen
hade sett dem, som »tagit avsked för att gå hem
och vänta en viss död».

Ständerna gjorde ingenting annat för att lindra nöden
än att låta banken förskjuta pengar till inköp av spannmål.
Men den beviljade summan förslog ej på långt när. Och
den hjälp, som gavs, kom mångenstädes för sent. Till följd

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sfubon/6/0612.html

		Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 / 606 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|