Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - En rikt begåvad men olycklig man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så gick marschen landsvägen fram. En halv mil utanför
Skanstull var konungen Sprengtporten till mötes och dubbade
honom på stället med dragen värja till kommendör av
svärdsorden.
Den gustavianske memoarförfattaren Adolf Ludvig
Hamilton gör härvid den reflexionen, att det var nära galgbacken,
som konungens värja sålunda blottades för Sprengtportens
skull. »Ett helt olika svärd hade här blivit blottat i helt olika
avsikt, om lyckan varit oblid», tillägger han. Kort därpå
blev Sprengtporten utnämnd till generallöjtnant och chef
för gardet efter Axel von Fersen.
Även de övriga, som vågat liv och ära för statsvälvningen,
fingo ymniga vedermälen av konungens tacksamhet:
Hellichius adlades med namnet Gustafsschiöld och befordrades till
överste. Toll utnämndes till ryttmästare. En mängd
officerare befordrades till högre grader. Gardets officerare
avancerade allesammans två steg på en gång, så att fänrikarne
blevo kaptener, löjtnanterna majorer o. s. v.
Underofficerarne hugnades med medaljer och livstidspensioner,
manskapet med en dukat var.
Sprengtporten var dock aldrig riktigt nöjd med sina
belöningar. Hans äregirighet var sårad genom att han kommit
för sent. Nu framstod ju konungen ensam inför all världen
som revolutionens hjälte. Den nyvordne generallöjtnanten
och kommendören gick och grämde sig och blev sur och bitter.
Överallt vädrade han intriger och förföljelse, och i sin
självbiografi skriver han, att det var, »liksom hade hela världen
conspirerat emot mig». En dag på våren 1773 tog sig hans
misstänksamhet utlopp i en avskedsansökan, åtföljd av
bittra förebråelser mot konungen. Men Gustav, som kände
sin man, tog saken lugnt och fick honom att ta reson, dock
blott till en tid. Misstankarna vaknade igen, och en struntsak,
ett slagsmål mellan gardister och hans dragoner, gav anledning
till en ny avskedsansökan, ett år efter den första.
Dessförinnan hade han varit i tvist med gardesofficerarne och
erbjudit sig att duellera med dem allesammans så långt han
orkade.
Sprengtporten kom i allmänhet lätt i utmaningstagen.
Bland hans efterlämnade papper finns en liten karakteristisk
biljett, som han skrivit till obekant adressat. Den har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
