Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Gustav avvänder grannarnes hämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till en tid åstadkomma. Anledningen blev det stora
världskrig, som år 1778 utbröt mellan England och Frankrike, tidens
förnämsta sjö- och kolonialmakter. Frankrike understödde
därvid Englands kolonier i Nordamerika i deras frihetsstrid,
och den väldiga kampen fördes i tre världsdelar och på alla
jordens hav. Som vanligt, när de stora slåss, fingo de små
sitta emellan. En mängd neutrala handelsfartyg blevo
uppbringade av engelska kapare under förklaring, att de förde
krigskontraband, eller att lasten var fransk egendom. De
svenska affärsmännen och redarne anropade sin regering om
hjälp.
Svenska regeringen vände sig då till Ryssland och föreslog
ett förbund till skydd för den neutrala sjöfarten. Till Gustav
III:s glädje fick han ett åtminstone delvis tillmötesgående
svar. Visserligen avböjde Panin tanken på ett formligt
förbund, men han var villig till samverkan utan fördrag,
och på våren 1779 avtalades en »concert» mellan Sverige och
Ryssland. På sommaren detta år kryssade en stor svensk
eskader under hertig Karls befäl i farvattnen mellan Jylland,
Norge och Doggers bank för att skydda sjöfarten mot kaperier,
och dessutom konvojerades handelsskeppen av krigsfartyg
ända ned till Gibraltarsund. När Gustav lät sitt sändebud
i London tala om, att Sverige kanske skulle nödgas använda
fregatter för att skydda sina handelsfartyg, hade den engelske
premiärministern i frän ton frågat: »Ursäkta, men vem skall
konvojera fregatterna då?» Men faktiskt visade det
havsbehärskande Storbritannien efter detta betydligt större
hänsyn mot vårt land. Engelska regeringen befarade
nämligen, att Sverige i annat fall skulle drivas över på dess
fienders sida.
Följande år var Ryssland villigt att gå ändå längre och
föreslog både Danmark och Sverige formligt förbund till
skydd för handeln. Anledningen var kejsarinnan Katarinas
förbittring över att några ryska skepp blivit tagna av spanska
kapare — Spanien deltog nämligen i kriget på Frankrikes
sida. Så kom det på sommaren 1780 både till ett ryskt-danskt
och ett ryskt-svenskt förbundsfördrag. Därpå utfärdade de
tre nordiska regeringarna likalydande deklarationer angående
neutrala makters sjöfart och handel i krigstid. Däri hävdades
den grundsatsen, att neutrala skepp äga rätt till fri kustfart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
