Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Det nya statsskicket - Gustav III som samhällsförbättrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos en person eller hos vissa familjer eller hos församlingen
av alla medborgare.»
Hädanefter skulle den verkställande makten läggas
i konungens hand, men den lagstiftande makten vara
delad mellan konung och ständer. Ständerna ägde
ensamma beskattningsrätt, och utan deras samtycke fick
konungen icke börja anfallskrig. På detta sätt skulle
makten fördelas mellan konung och ständer.
Men ingen föreskrift fanns om tidpunkten för ständernas
sammankallande. Den berodde numera uteslutande av
konungens behag. Och mellan riksdagarna fanns ej längre
någon stark motvikt mot konungamakten. Ty rådet
tillsattes numera av konungen ensam och ansvarade endast
inför honom. Dess rättighet inskränktes till att råda men
ej regera. Och till på köpet var konungen endast i vissa
frågor tvungen att inhämta rådsherrarnes mening,
såsom angående rättsskipningen, angående fredsslut, stillestånd
och förbund samt vid tillsättande av högre ämbetsmän.
Vid avgörandet av justitieärenden hade konungen endast
två röster och utslagsröst. I fråga om fred, stillestånd
eller förbund samt konungs utrikes resa var konungen
skyldig att rätta sig efter rådets mening endast ifall denna
var enhällig. I övriga fall beslöt konungen fritt.
Litteratur:
Gustaf Vilhelm Vessberg, Om svenska riksdagen,
dess sammansättning och verksamhetsformer 1772—1809.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
