Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Gustav III som samhällsförbättrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig i den —, kunde han knappt hålla sig för skratt. Han
började, berättar han, tilltala Ehrensvärd på portugisiska,
»troende på dräkten, att han vore portugis eller spanjor». Och
drottningen viskade tyst, så att ingen skulle höra det, till
Tersmeden: »Vad tycker Ni väl om denna dårskapen?»
Tack vare bearbetningar, som från allerhögsta ort sattes
1 gång genom myndigheterna, ja t. o. m. genom prästerskapet,
vann den nya dräkten dock förvånansvärt hastigt insteg i
alla landsändar. Obestridligen hade den också sina goda
egenskaper. »Jag finner den», skriver Gjörwell, »så allvarsam,
så varm, så lätt, så bekväm, så dygdig, kort sagt så svensk,
att jag från denna stunden bekänner mig till den av själ
och hjärta.» — »Dygdigheten» gällde egentligen
kvinnodräkten. »Hur äro icke nu», utropar han i moraliserande
förtjusning, »damernas halsar och bröst skylde undan
skalkars ögon och frälste för alla näsvisa tilltag!» Nu kunde
bemälte skalkar ej längre på ett närgånget sätt avläsa olika
sinnesrörelser hos sin moitié: »det ömmaste bröst häver sig
nu i osynligaste måtto. Således bör man vänta den största
framgång för sederne av denna dräkt», utbrister den fromme
mannen förtröstansfullt.
I Stockholm var det överståthållaren, Karl Sparre, som
vid ett möte med borgerskapets representanter, »de femtio
äldste», gjorde propaganda för den nya kostymen och
uppmanade de närvarande att såsom rättskaffens medborgare
lägga sitt patriotiska nit i dagen och föregå andra med gott
exempel. Sparre talade högstämt och hjärterörande om »en
lika så vördad som älskad konungs hulda omtanka för dess
rikes och undersåtars sällhet». Han yttrade sin glädje över att
ha fått tillfälle att närmare redogöra för Kungl. Maj:ts
»dråpeliga tankar» i detta ämne, vilka ginge ut på »att det
skadeliga och så länge överklagade överflödet snart skall se sin
bane, och att under vår vise och milde konungs anförande
vi omsider skole föras tillbaka till förfäders allvarsamhet
i klädebonad». Och för kontrastverkans skull gick han illa
åt de allmänt gängse, i varma länder uppfunna moderna,
isynnerhet damernas. »Vi finna dem» — damerna nämligen —,
sade han, »föga bättre än halvnakna, blottställda för nordiska
köldens stränghet, deras halsar och halva ryggar oskylde.»
Och slutligen talar den glade vivören varningens ord mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
