Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Gustav III som samhällsförbättrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa skickade då hit två utsände, av vilka särskilt den
ene skildras som »en belevad man, av gott anseende, så
att man har svårt att taga honom för en jude».
Gustav III ville också gärna ha hit rika judar och mottog
sådana, som visade sig äga minst 2,000 rdr specie. Den
märkligaste bland de israeliter, som nu inflyttade till
Sverige, var Aron Isak, en kringvandrande kramhandlare
från Brandenburg, som tjänat pengar på pommerska kriget
genom att sälja av sina varor till både svenskar och preussare.
Han blev därunder så bekant med svenskarne, att han beslöt
att fara över till Sverige och försöka sin lycka som gravör. Aron
var nämligen mycket skicklig i den konsten. Men hans
trosförvanter tyckte, att han var galen, som vågade sig in i sådana
faror. Så länge fartyget, som han reste över med från
Stralsund, var i sikte, stodo de på stranden och läste välsignelser
över honom.
År 1774 kom han alltså till Stockholm. Och det var med
stor ängslan som han uppvaktade överståthållaren Karl
Sparre. Han började med att framstamma: »Förlåt, Hans
Excellens, jag kan inte tale schwensk.» Men den gemytlige
Sparre uppmuntrade honom genast med att han gärna
fick tala tyska. Sedan hade Aron Isak alltid en välvillig
beskyddare i överståthållaren. Det behövdes också, ty
magistraten ansåg sig ej kunna medge honom att vistas i riket,
med mindre han läte döpa sig — detta var ju före lagen om
religionsfrihet — men Aron förklarade på fläcken, att han
inte för all världens skatter ville byta om religion.
Med Sparres hjälp lyckades Aron dock förmå Gustav III att
göra ett undantag för honom och några av hans trosförvanter.
Konungen gjorde genast en beställning hos honom, och sedan
följde naturligtvis hovet och aristokratin det höga föredömet.
Och som Aron Isak gjorde ett mycket gott intryck på alla,
som han kom i beröring med, fick han snart förtroendet att
till statsverket leverera silver för myntning. Hans anseende
steg sedan år för år. Härtill bidrog också hans duktige son
Natanael, som av Gustav III blev utnämnd till
hovjuvelerare.
Senare erhöllo judarne samma rättigheter som andra
främmande trosbekännare. Synagoga och begravningsplats fingo de
dock ej ha på andra ställen än i Stockholm, Göteborg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
