Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Gustav III som samhällsförbättrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Själen i arbetet på försvarets stärkande blev riksrådet
Karl Sparre. Efter en förtjänstfull bana såsom
landshövding och överståthållare utnämndes han till riksråd och blev
i verkligheten krigsminister för både armén och flottan.
Sin militära erfarenhet hade han huvudsakligen förvärvat
under pommerska kriget såsom officer och chef för
krigskommissariatet. Sparre ägde en arbetskraft, lika ovanlig som
hans förmåga att sätta fart i andra. Han var också en
utomordentligt mångsidig begåvning, en av dessa sällsynta
människor, som duga till nästan vad som helst. Med
mångsidigheten följde dock givetvis en viss ytlighet. Särskilt var han
svag för att synas och lysa, och hans världsvana hjälpte
honom ofta att flott glida över svårigheter — den fick
överskyla, vad som brast i djupare insikter. Däremot erbjöd
hans enskilda liv efter förlusten av en älskad maka alltför
många svaga punkter, för att han skulle kunna dölja dem —
om han nu velat. Hans lättsinne var allmänt känt och hans
egennytta var ej höjd över tvivel. Men hans goda vänner
och glada sällskapsbröder ursäktade honom med hans stora
behov och små tillgångar.
En annan av konungens bästa medarbetare i försvarsreformerna
var Göran Sprengtporten, en yngre broder till
konungens medhjälpare vid statsvälvningen. Han liknade sin
broder i både gott och ont, och det ända till den grad, att de
till slut inte tålde att se varandra. När konungen utnämnde
Göran Sprengtporten till chef för Savolax’ regemente och
en del andra trupper i östra Finland, gav han honom
emellertid ett lämpligt verksamhetsfält. Här arbetade han med
rastlöst nit på att omskapa försvaret och lyckades också att
av sin Savolaxbrigad göra ett mönster för lätta trupper.
Då det gällde att höja kårens anseende och duglighet, skydde
Sprengtporten inga uppoffringar. Även sin enskilda
förmögenhet satte han till för denna sitt livs stora ärelystnad.
Men när han inte fick allt, som han ville ha hos konungen,
var han genast färdig att beklaga sig över onåd, fast Gustav
i själva verket var frikostigare mot honom än mot någon
annan regementschef.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
