Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Vid tjusarkonungens hov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
velat dessförinnan underkasta sig ceremonin att kyssa
drottningens hand och därför aldrig blivit presenterad för henne.
Följden härav blev, att de diplomatiska förbindelserna mellan
det svenska och det österrikiska hovet för en längre tid
avbrötos.
Eller se här en annan lika riksviktig handkyssningshistoria!
Sachsiska sändebudets fru ville icke gå in på att kyssa de
svenska prinsessorna på hand, såvida ej dessa därefter
hedrade henne med en kyss på kinden. Men det kunde icke
beviljas, ty en dylik lycka var enligt hovceremonielet endast
råds- och statsfruar beskärd. Konung Gustav gav icke med sig:
den sachsiska grevinnan fick icke visa sig vid hans hov, och
han tillkännagav sitt missnöje vid hovet i Dresden. Då
måste den motspänstiga tyskan slutligen bekväma sig att
kyssa på hand utan att i gengäld få någon kyss på kinden.
Gustav gick så långt i sitt efterapande av franska hovets
vanor, att han i Sverige införde det efter vanliga människors
begrepp enbart komiska bruket med uppvaktning vid
konungens uppstigning och påklädning eller lever[1], som
ceremonin hette på originalspråket. Vid en kunglig lever
kunde man bäst se, hur pass högt de olika uppvaktande stodo
i Hans Maj:ts gunst. De lyckligaste fingo vara med redan
när Hans Maj:t ömsade skjorta. Först därefter insläpptes
den övriga skaran, att med andakt bevittna, vad som
återstod av den kungliga morgontoaletten.
Där stodo de alla i en halvcirkel bakom Hans Maj:t, »i
orolig väntan på en blick eller ett ord av monarken», berättar
Skjöldebrand. När toaletten var avslutad, och alla ordnar
»med skicklighet och behag påsatta framför en stor spegel,
trädde konungen fram. De, som ej förut voro kände eller
varit en tid borta, blevo nu presenterade. De, som tillhörde
hovet eller rangregementen eller de kungliga prinsarnes
regementen eller själva hade en viss rang, fingo den icke
för alla behagliga nåden att kyssa en karls hand. Då
presentationen gått för sig, gick konungen omkring cirkeln.»
Det stora, avgörande ögonblicket var kommet för mången
bävande lycksökare. Skulle det bli en nådig nick eller
kanske ett »Hur står det till?» eller skulle Hans Maj:t kanske —
o höjd av lycka — inleda ett riktigt samtal?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
