Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Vid tjusarkonungens hov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustav njöt av att samla omkring sig allt vad landet hade
ypperst av snille, skönhet och börd. Och själv var
»tjusarkungen» genom sitt snilles eld själen i detta lysande
skådespel, där man lade an på att göra varje rörelse, varje gest
till ett konstverk, som förskönade livet. Man ser av tidens
rika dagboks- och memoarlitteratur, hur allt rör sig kring
honom. Med eller mot sin vilja tvingas man till beundran för
hans tjusargåva och hans överlägsna förmåga att handskas
med alla dessa människor, som trängas omkring honom,
tävla om hans ynnest och intrigera mot varandra. Även sina
ovänner intog han genom sin älskvärdhet, när han så ville.
En skarpsynt samtida iakttagare framhåller också, att ingen
har som han kunnat den svåra konsten att ge ett avslag utan
att såra; ingen har varit hans överman i att vinna folk
genom obestämda löften.
Blott en liten episod om hur Gustav med en rent av
konstnärlig virtuositet kunde med bara en liten nyans förändra
hela stämningen vid ett visst tillfälle! Det är Tersmeden
som berättar.
Han hade efter några års tjänstgöring som varvsamiral
i Karlskrona blivit illa åtgången av amiralitetskollegium
för en del åtgärder, vilka kollegiet betecknat såsom
egenmäktiga. Bland annat gällde det införande av ett nytt
tjärningssätt av flottans tågvirke. Konungen for själv till
Karlskrona för att undersöka förhållandet. Tersmeden visste,
vad det gällde, då konungen kom ned på varvet, men Hans
Maj:t var idel älskvärdhet mot sin gamle vän och medhjälpare.
Sedan man en stund talat om ett och annat, sade Gustav:
»Jag skulle vilja se det nya tjärningssättet», och tillade, vänd
till varvsamiralen: »som Ni skrivit till oss om» — ty två av
herrarne i kollegiet gingo bredvid konungen. Med »detta
nådiga tillägg» hade Gustav förtagit allt obehagligt intryck
av att det här gällde en rannsakning, och Tersmeden kände
vid denna verkligt kungliga finkänslighet »en outsäglig
satisfaction[1], så att mitt hjärta hoppade av glädje». Den
följande undersökningen visade också, att konungen hade allt skäl
att hysa förtroende till sin varvsamiral på de överklagade
punkterna, och Hans Maj:t gav honom rätt mot kollegiet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
