Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Den kungliga familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ulrika beskrives på äldre dagar sålunda av kammarherre
Adolf Ludvig Hamilton, son till fältmarskalken Gustav
David Hamilton: »Vid äldre åren blev hyn brouillerad,
tänderna skämda, andan stark, men munnen var vacker,
löjet behagligt, näsan liten, väl proportionerad, merendels
alltid förd i vädret.»
Tvister och gräl följde alltid denna fridlösa, jäktande
kvinna i spåren, ej minst till följd av hennes olidliga pretentioner
på ärebetygelser framför alla andra. Hur betecknande är
ej bara ett sådant litet drag som att fordra, att
föreställningarna på operan alltid skulle börja om igen vid hennes
inträde i sin loge, när hon behagade komma för sent! Hennes
anspråk på underhållsmedel voro också omåttliga, och aldrig
ville det räcka till, hur mycket hon än fick. Därför blev
det ofta häftiga uppträden mellan henne och sonen, som ärvt
mycket av hennes nervösa otålighet. De voro, har man sagt,
liksom tvenne storheter, som ömsesidigt attraherade och
repellerade varandra, som ständigt hatade varandra och dock
ständigt hade behov av varandras kärlek, och som städse
ledo av bådadera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
