Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar»
- Karl Mikael Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så är med vår levnad fatt,
och så försvinna ären:
bäst man andas gott och glatt,
så lägges man på båren.
Lille Karl skall tänka så,
när han ser de blommor små,
som pryda våren.
— — — — — — — —
Mamma har åt barnet här
små gullskor och gullkappa;
och om Karl beskedlig är,
så kommer rättnu pappa,
lilla barnet namnam ger ...
Sove lulla! Ligg nu ner
och din kudde klappa!»
Säkert är emellertid, att Karl Mikael inte var rolig att vara
gift med, hur god och öm han än var mot de sina. Alldeles
omöjlig i alla praktiska ting, levde han ständigt i ekonomiska
bekymmer med lagsökningar, utmätningar och konkurser.
Hans ömhet och hjälpsamhet mot fattiga medmänniskor
voro icke ägnade att förbättra hans egen ekonomi. År 1794
kom han på gäldstugan. Det tålde inte hans svaga bröst vid.
Att han emellertid icke ens nu i sjukdom och elände förlorat
sitt friska humör ser man av den självbiografi, som han
påbörjade i bysättningshäktet men tyvärr aldrig fullbordade.
»Jag är», skriver han, »en herre av mycket liten djupsinnighet
och frågar ej efter, om solen går eller jorden axlar sig. Vad
jag kan bedyra är, att jag vill ingen varelse i naturen ont,
älskar oändligt en ädel man och med oupphörlig låga
fruntimmer samt små beskedliga barn, äter, efter appetit, litet och
gott — söndagen vitkål, torsdagen ärter, lördagen strömming.»
Förmögna vänner löste till sist ut skalden ur gäldstugan,
men han sjöng nu på sista versen. Hovintendenten von Röök
berättar i sina memoarer om ett sammanträffande med
Bellman vid denna tid. Det var på en middag hos den
namnkunnige skådespelaren De Broen. »Där såg jag», skriver han,
»Bellman, redan gammal; han gick krokig och blev ej munter
vid bordet, förr än han druckit några glas.» Snart måste den
brutne sångaren intaga sjuksängen, och efter några månader
slocknade hans flämtande livslåga. Han var då 55 år.
Samhället hade utkrävt sin rätt.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0177.html
