Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Karl Mikael Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motsäges av hans omdöme om sig själv, enligt vilket han ju
var »en herre av mycket liten djupsinnighet». Den
djupsinnighet, som finns på bottnen av Bellmans diktning, härrör
från det religiösa drag, som han djupast inne bevarade livet
igenom, från medvetandet om den jordiska glädjens
tomhet och alltings förgänglighet. Ty efter rusets fröjder kommer
mörk förtvivlan. Aldrig har denna fått ett mera hemskt
gripande uttryck än i den dityramb, han diktar på Järntorget
en sommarnatt 1768, då han ensam och övergiven
genomtränges av all förnedringens bitterhet. Han lägger sin
monolog i munnen på Fredman, som ligger utanför krogen
Krypin mitt emot bankohuset:
»Ack du min moder, säg, vem dig sände
just till min faders säng?
Du första gnistan till mitt liv upptände —
ack jag arma dräng!
Blott för din låga
bär jag min plåga,
vandrar trött min stig.
Du låg och skalka:
när du dig svalka,
brann mitt blod i dig.
Du bort ha lås och bom
för din jungfrudom!»
»Tvi tusan hasor —
rocken i trasor,
skjortan svart som sot!
Si på halsduken,
lammskinnsperuken
och min sneda fot!»
»Nu ska de styva leder bliva smorda,
smorda allihop.
Hurra, kurage,
lustigt bagage —
friskt i flaskan, hej!
Nu är jag modig,
tapper och frodig
och jag fruktar ej.
Ännu en sup eller par . . .
Tack, min mor och far!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>