- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
193

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Thomas Thorild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sedan växlade Kellgren och Thorild nya stridsskrifter på
både vers och prosa. Särskilt märkes Kellgrens kvicka dikt
»Nytt försök till orimmad vers». Han liknar där sin
bålstore motståndare vid den grekiska sagans Ikaros, som av
sin konstnärlige fader fick vingar för att flyga upp till
himmeln men kom för nära solen, så att vaxet, varmed vingarna
voro fästa, smälte och ynglingen föll ned i havet och
drunknade. På samma sätt samlar sig den nye, gudahärmande
diktaren till en himlafärd, och jord och himmel äro i bidan
på det stora ögonblicket:

»Nu väntar jorden, häpen,
tillbedjande och knäböjd,
att se din himmelsfärd.
Nu genom djupa molnet
sin hand en ljusets ängel
har utsträckt till ditt skydd,
och legioner stämmor
och milliarder handklapp
och lockande serafer
och bugande keruber
vid åsyn av ditt uppsprång
kring tusen, tusen himlar
ge skall och återskall.»


Men slutet blir detsamma som för Ikaros:

»Nu föll han, slak och snöplig,
med näsan emot jorden
och sprack.»


Vad striden innerst gällde var icke så mycket frågan om
den orimmade versens berättigande som en vida större sak,
nämligen den originella begåvningens rätt att verka
ohämmad av tillfälliga smakriktningar. Det var denna rättighet,
som Thorild förfäktade. En opartisk domare måste härvidlag
liksom i detaljfrågan om den orimmade versen ställa sig
på hans sida, ty diktkonsten höll verkligen på att stelna i
ett regelrätt efterapande av den tidens modemönster. Men
å andra sidan behöver det ju ej framhållas, att Thorilds
framställningskonst var behäftad med flere osympatiska drag.
Kellgren hyste en instinktiv motvilja mot de stora fraserna,
mot oredan och det konvulsiviska i »den epileptiska poesin»,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free