- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
199

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Thomas Thorild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

landsman, som löste ut honom och skaffade honom lägenhet att
återvända hem på en svensk skuta.

Året därpå — 1791 — fäste han allmänhetens blickar vid
sig genom den yppersta skrift, han författat: »En kritik
över kritiker
». De åsikter, Thorild här uttalar, äro
originella och snillrika, och formen är kvick och träffande.
Själva grundtanken är, att en kritiker skall döma humant
över de skrifter, han granskar. Han skall icke fälla dom efter
på förhand givna lagar utan söka utleta, vilka förtjänster
varje skrift har inom sin art. Han skall »döma allt efter
sin grad och sin art».

»En borgmästare i sin småstad — med all vördnad sagt —
kan i sin nattrock, sin nattmössa och tofflor, med förtrolig
värdighet rökande sin pipa, gå från den ena ändan av sitt
herradöme till den andra, och intet öga stötes, ingen själ
förtörnas. Nej, det tvärtom där synes, som denna mössa
krönte hans makt, som vore denna nattrock hans rättfärdighets
mantel och röken av hans pipa dambet av en Tor.
Så högt, så härligt är detta i denna grad. Ville ni draga upp
denne man, sådan han här står, på världens högsta teater
och från topp till tå döma honom efter en
överceremonimästare på en serafimerordensdag?

En bondflicka kan vara rätt söt men är icke gjord för
assembléen eller couren[1]. Den som håller ett tal på vers i
Skara, menar därmed att fröjda icke Stockholm, icke Paris
eller Rom, utan Skara

Till kritikerns plikter hör också att först och främst
framhålla den granskade skriftens förtjänster och betänka, att
ingen skrift tillkommit för sina fels skull utan »allt för sitt
värdes
skull. När Ni förer oss in i ett hus, så förer Ni oss
icke först till sophögen utan till de vackraste rummen. En
sophög, min herre, kan samlas ur de täckaste boningar,
men på den vill icke Ni bygga en tron, på den vill ingen
kritikus skaka sin spira ...»

I sin kamp mot en kritik med förutfattade meningar hade
Thorild här, som alltid, gått till överdrifter. Han ville ha
tillerkänd alla författare en okränkbarhet, som den stora
massan av skribenter sannerligen inte förtjänade. I varje


[1] Franska cour; sv. kur: offentlig mottagning på hovet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free