Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Bengt Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom, att han har ett ömt och känsligt hjärta. Han
glädes över sina lidanden på samma sätt som medeltidens
helgon över martyrskapet; och hans tåreflöden skänka honom
samma tillfredsställelse som de s. k. goda gärningarna. Ty
att gråta är en synnerligen god gärning.
Bengt Lidner är i detta hänseende ett barn av sin tid:
han är Sveriges mest typiske representant inom poesin
för den känslosamma riktning, som under 1700-talets senare
hälft bemäktigar sig sinnena över hela Europa. Skalderna
dikta under strömmande tårar, och deras poesi läses med
tårade ögon. Det har väl aldrig suckats och gråtits så ymnigt
i denna usla värld som nu, då världssmärtan blev på modet.
Inom prosan ha vi funnit samma drag av känslosamhet
hos Thorild. Både han och Lidner ha närmast hämtat
sina intryck från Rousseau, men det fanns också i vårt
land äldre inhemska anknytningspunkter i pietismen och
Swedenborgianismen.
Ett typiskt exempel på tidens sentimentalitet möter man
i Skjöldebrands memoarer, då han berättar om sin förälskelse
i den sköna Magdalena Rudenschöld, Armfelts sedan så
olyckliga älskarinna. Han träffade henne en afton på teatern,
då man gav den mycket gråtmilda och mycket populära
tyska pjäsen »Världsförakt och ånger». Den sköna
anförtrodde honom då, att hon var mycket olycklig, och »sade
sig kunna bliva det mycket mer, och bad mig ömka henne,
om något gruvligt skulle hända henne». Vid en
oemotståndligt rörande scen »föll fröken Rudenschöld i gråt, och jag»,
säger Skjöldebrand, »kunde ej avhålla mig från tårar. Hon
vände sig, såg det och klämde min hand med en djup suck,
som röjde ett slags förtvivlan. Följande dagen råkade jag
henne på en cour hos änkedrottningen. Hon hade bemödat
sig att dölja sin bedrövelse och sade till mig: ’Tack för i
går och tack för tårarna!’»
Varje land med kulturellt anseende fick nu minst en
tårarnas skald. I Sverige var hans namn Bengt Lidner.
Bengt Lidner föddes i Göteborg 1757. Hans far var
välaktad organist vid domkyrkan men föll ifrån, när sonen var
blott två år, och efterlämnade sin unga maka i små
omständigheter. Tre år därefter gifte hon om sig. Man har en sägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
