Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Johan Gabriel Oxenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mina räntor och knappt det.» Han hade vant sig vid att leva
på lånta pengar och taga ut sin lön i förskott. Allt
kringlöpande för att skaffa lån och borgensmän tröttade ut honom
till den grad, att han ej orkade tänka på att försöka ordna
sin ekonomi för mer än de närmaste dagarna. Därför kunde han
heller aldrig förverkliga sin dröm att åt sig och de sina skapa
ett lantligt paradis sådant som Skenäs. En kort tid log
lyckan mot honom, då han ärvde det vackra Värnberg i
Roslagen. Med förtjusning berättar han för en god vän, att
han där lagt grunden »till ett litet hus, som skall bli min
fristad, om Gud vill, om ett par år. Det blir av trä, ligger
täckt, har kring sig vatten och lövskog och blir tillräckeligt
att logera mig, min hustru, min gosse och Virgilius.» Men när
huset stod färdigt, måste han arrendera bort godset.
I stället fick han alltjämt taga sin tillflykt till Skenäs,
där han varje sommar hälsade på sin gamla mor. Så snart
han kom dit, kände han sig som en ny människa. Här var
det, som han säger, alltjämt hans stora fröjd att »löpa
kring alla backar» och »leta efter min barndoms gudar och
min ungdoms lyra».
Skaldens maka var en älsklig kvinna, en stillsam och
vemodig drömmerska och således andligen besläktad med sin
make. Äktenskapet blev också mycket lyckligt. Men hans
lilla späda hustru med de fint skurna dragen och de stora,
sammetslena ögonen hade alltid varit klen och bräcklig, och
när hon fått en son, var det alldeles slut med krafterna.
Sedan måste hon nästan ständigt ligga till sängs. Man försökte
med brunnsresor, med huskurer, med magnetism, men
ingenting hjälpte. Med vemodsfylld beundran var mannen vittne
till det änglalika tålamod, varmed hon bar sitt lidande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
