Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Johan Gabriel Oxenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ännu svårare är det att härda ut med den kurs, skalden ger
i varukännedom. Vi få bland annat följa linets historia ända
till dess det »förbyts i spetsars nät och i ett flor försvinner».
Och inte blir det roligare, när man kommer till de långa och
lärda beskrivningarna av olika växtslag och frukter, vilka hota
att bitvis göra verket till ett formligt herbarium.
Mycket av vad som sålunda tynger ned dikten har
tillkommit vid de omarbetningar, som Oxenstierna lät den
undergå på äldre dagar, då skaldeådran började torka ut. Det var då
en olycka, att han till smakråd fått Leopold, som knappt hade
sinne för något annat än »det undervisande» i dikten. Lika
förvänd var Leopolds höga uppskattning av Oxenstiernas
författarskap såsom vältalare på prosa, ty faktiskt är, att
Oxenstiernas naturliga uttrycksform som författare var versen.
Hans prosa är till sin fördel endast i dagbokens och brevens
okonstlade form. Men icke förty — när Oxenstierna författat
ett stort äreminne över Gustav III, skriver Leopold till
honom och citerar beundrande en fras, som — säger han —
»slog mig alldeles till jorden med glansen av sin skönhet».
Den är, bedyrar han, »vad jag i all min livstid läst sublimast».
Men så var det ju också till en excellens och greve, som
Leopold skrev den gången. Och naturligtvis måste Oxenstierna
svara med samma mynt. De två männens brevväxling blev
på det viset ett fullkomligt kuriosum av smicker och sirliga
komplimanger, vilka dock — det måste till Oxenstiernas
beröm erkännas — äro karakteristiska icke för honom utan
för Leopold.
Utan Leopolds ingripande skulle dock Oxenstiernas båda
stora dikter aldrig ha kommit ut i tryck under skaldens
livstid. Ty »Skördarnes skald» diktade icke för äran, blott
för sitt eget nöje och lät sina vackraste verk i årtionden vila
otryckta i portföljen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
