Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Kronobrännerierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men då det visade sig omöjligt att finna tillräckligt många
förpaktare av brännvinsrätten, tillrådde Wrangel konungen att
låta kronan anlägga brännerierna och driva dem som sin
egen affär. Han lovade Gustav guld och gröna skogar, och
konungen lät övertala sig till den ödesdigra åtgärden att
anlägga kronobrännerier. I samband med kungörelsen
därom påbjödos stränga straff mot all husbehovsbränning, och
bönderna ålades att överlämna sina bränningsredskap i
offentligt förvar eller avyttra dem till kronan. En särskild
direktion för kronobrännerierna tillsattes.
För att åstadkomma besparingar i anläggningskostnaderna
inreddes en del av kronans gamla slott till brännerier eller
spannmålsmagasiner. Visserligen föreskrevs, att de historiskt
märkvärdiga rummen icke skulle få lida någon skada. Men
det oaktat fick man efter en tid se den s. k. unionssalen i
Kalmar slott »med brännvinspipor ornerad och Gustav Adolfs
sängkammare, där ännu Dess säng stod kvar, fylld med
spannmål, som väntade sin förvandling».
I maj 1776 strömmade brännvinsfloden från ett femtiotal
kronobrännerier ut över landet. »Den första kronosupen»
var inledningen till ett sorgligt skådespel. »Städernas gator
och landsvägarna voro fyllda av varelser, som genom en
förnedrande druckenhet sjunkit under djurets ståndpunkt»,
säger den ryktbare oppositionsmannen Adolf Ribbing.
Kronobetjäningen fick order att uppmana allmogen till att köpa
brännvin. Det ansågs rent av fosterländskt att berusa sig med
»kronobrännvin». Nya krogar växte ideligen upp, till och med
vid kyrkorna, där de höllos öppna både vid början av,
under och efter gudstjänsten, och krogskyltarna pryddes med
svenska riksvapnets tre kronor.
I Vallentuna nära Stockholm hade själve klockarfar
utskänkningsrätt »under förebärande av patriotism, så att
bonddrängen knappast hunnit till kyrkan, förrän han tog
sig en sup kronobrännvin». Det fanns tolv krogar i
socknen, varför »ingen fick gagn av sin dräng om måndagen,
ty den behövde han att sova ruset av sig». Men ändå .. !
När ett kronobränneri anlades strax vid Uppsala hälsobrunn,
tågade hela societeten, anförd av brunnsläkaren och
domprosten, dit och invigde det med en fest, som överflödade av
hyllningstal och äredikter till konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
