Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Kronobrännerierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stor del beroende på bränneridirektionens många misstag
och opraktiska åtgärder. När man t. ex. anlade ett bränneri
i Karlskrona, hade man icke tänkt på att där var så ont om
rent sötvatten, att denna nödvändiga vara måste hämtas
från Lyckeby. Till på köpet hade man för anläggningen
inköpt en tomt med en vacker trädgård, den enda i hela staden,
och träden hade man huggit ned! De stora brännerierna ledde
också till ett förskräckligt utödande av skogarna runt
omkring, medan bönderna till sin husbehovsbränning kunnat
reda sig med vindfällen, kvistar och ris.
På 1778 års riksdag höjdes från böndernas sida ett
ramaskri mot kronobrännerierna. »Tag hellre bort allt bruk av
brännvin, alla krogar och lagerställen, än att arbetsfolket
där skall fördärvas!» heter det i en skrivelse. »Annars får
Eders Maj:t ett både till kropp och själ, till förstånd, sinne och
seder fördärvat folk att regera över.» I motsats därtill
lovprisades husbehovsbränningen, såsom tjänande endast till
att uppmuntra och förfriska allmogen: »Förunna arbetaren»,
heter det, »vad Gud och naturen unna! Annars tröttna och
uppgivas vi, våra barn och tjänstefolk under ett arbete,
som, utan någon förfriskning, ofta förefaller nästan alldeles
odrägligt.»
Regeringens svar blev nya tvångsåtgärder och skärpta
straffbestämmelser. År 1780 gjorde sig bränneridirektionen
ytterligare impopulär genom ett påhitt, att Kungl. Maj:t
skulle låta sönderslå alla de bränneriredskap, som laglydiga
medborgare i enlighet med konungens påbud överlämnat till
kronobetjäningen, och som nu förvarades vid sockenkyrkorna.
Genom en dylik åtgärd ville vederbörande förhindra, att
dessa redskap skulle kunna användas vidare.
Dittills hade konungen alltid avböjt förslaget under
framhållande av att det gjorde intrång på den enskilda
äganderätten, men nu gav han med sig. För att då ej komma i strid
med sina förra uttalanden och lättare kunna återkalla påbudet,
ifall missnöjet bleve för starkt, tillgrep han den osympatiska
utvägen att begagna sig av att han själv befann sig på utrikes
resa och befallde rådet att i sitt namn utfärda en dylik
förordning. Konceptet därtill lät han själv uppsätta och
översända till rådkammaren, daterat Stockholm »under Hans
Maj:ts vår allernådigste konungs och herres frånvaro».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
