Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Pastoratshandel och annan styggelse inom kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föredraga ämbetsutnämningar, missbrukade sin ställning till
att beskatta de sökande eller togo mutor av dem. Värst
beryktad i det hänseendet var den glade och jovialiske
Schröderheim för det sätt, varpå han drev den s. k.
pastoratshandeln. Men skulden därför delar Schröderheim med
konungen. Icke som om det skulle ligga någon sanning i den
beskyllningen från Gustavs värste belackare, att han skulle
ha smutsat sig med att dela vinsten av denna hantering med
sin gunstling — ingen anledning finns att misstänka något
så fult. Men så till vida var konungen medskyldig, som han
ofta för att hjälpa en fattig page eller någon annan gunstling
ur penningknipa gav honom rätten att ge bort ett visst
pastorat till lämplig person — den lämpligaste blev
naturligtvis den högstbjudande. Det belopp, denne gav för fullmakten,
delades nu mellan Schröderheim och den som av konungen
fått pastoratet på hand. För ett första klassens pastorat
kunde det bli ända upp till 4,500 rdr., d. v. s. 18,000 kr.
En som icke aktade för rov att med Schröderheim dela
inkomsterna av pastoratshandeln var kungagunstlingen
Armfelt. Han vidgår det också villigt i sina självbiografiska
anteckningar. Med sin vanliga glada öppenhjärtighet gjorde
han ej heller inför allmänheten någon hemlighet av denna
inkomstkälla. Hedvig Charlotta berättar, att Armfelt en gång,
när han var iklädd sin teaterskrud, helt oförbehållsamt yttrade:
»Det jag bär på mig har jag plundrat den och den prästen på.»
I riksarkivet finns en brevväxling, som utgör ett vackert
bidrag till kapitlet om pastoratshandeln. Det är en
komminister i Norrköping, som söker Östra Eneby pastorat och därför
vänder sig till Armfelt med bön om den mäktige gunstlingens
förord hos Hans Maj:t. Svaret är äkta Armfeltskt: »Jag har
fått tvenne brev av Er, min kära prästfar. Ingen vill hellre
hjälpa folk än jag. Allt vad i min makt står på
rekommendations sida skall jag göra; men adressera Er[1] till den stora
Översteprästen[2] och förgyll suppliken[3]! Han kan ensammen
uträtta mycket mer än hela kungliga hovstaten sammantagen.
Farväl! Tro att Era små och fattiga omständigheter rör mig
mycket mer än alla Era offerter[4] av tjänster och erkänsla!
Armfelt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
