Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Andeskådare, skattgrävare och spåkvinnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de varse »en lång, vit figur, iklädd en svepning och stående på
en gravsten». Några minuter stodo de bägge männen där som
fastnaglade av andaktsfylld häpnad, men när de närmade
sig spöket, försvann detta »med ett hastigt skymtande, som
när man nedfäller en gardin».
Nu går Björnram fram till kyrkdörren, gör korstecknet
på den och bultar tre gånger under uttalande av två stavelser,
»som mycket likna kinesiskan» — den första låter som Phtsi.
Det är »andarnes lösen», och den besvaras genast med en
knäppning inifrån templet. Reuterholm hör snart nya
knäppningar därinne, hör prasslet av gående och slutligen ett dovt
ljud, »som när man ropar i en tom tunna». Till slut blir bullret
inne i kyrkan så starkt, att dörrarna hota att sprängas. Men
som Björnram för tillfället ej har »alla sina anstalter med sig»,
råder han Reuterholm, att de nu skola bege sig därifrån,
vilket också sker utan vidare äventyr.
På dylikt sätt införde Björnram småningom sin lärjunge i
andevärldens hemligheter, och till slut fick Reuterholm den
outsägliga glädjen att själv få sina knackningar på Johannes’
kyrkodörr besvarade inifrån. Men ändå fullkomligare blev hans
lycka, då han av Björnram blev invigd i »den högre
vetenskapen» och slutligen i den »allra högsta». För att erhålla den allra
högsta makten över andarne fordrades bland andra
dårhusmässiga handlingar att »ställa sig naken framför en kyrkdörr
med ett benrangel». Reuterholm var nu vorden så framstående,
att han själv utdelade diplom, och han var lika lycklig som
stolt däröver.
En oktobernatt samma år hade de båda andebesvärjare
med sig hertig Karl och Ruuth. Reuterholm trollade då på
ett högst övertygande sätt först upp och sedan igen
kyrkdörrarna. Men många fler härliga ting skulle Björnram denna
natt ha visat sin höge gäst, om inte hertigen olyckligtvis hade
haft ett sår i huvudet, vilket naturligtvis befanns vara »på
det högsta hinderligt» för den betydelsefulla akten. Högst
underbart var det dock i alla fall, att kyrkogårdsgrinden,
som annars alltid stängdes klockan 9, denna natt var öppnad,
när sällskapet anlände! Man märker andarnes artighet mot
en medlem av det kungliga huset.
En annan gång förde Reuterholm en ung prins av
Hessen-Darmstadt, som var på besök i Stockholm, med sig till samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
