Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Konungens gullgossar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärast såsom annat än ett ’biverk’, ett tidsfördriv, som måste
uppoffras för vår egen ärelystnad eller en furstes nycker,
för vilka vi ofta icke äro annat än slavar eller leksaker.»
Hedvig de la Gardies farligaste medtävlare var en annan
hovfröken, den vackra och levnadsglada Magdalena
Rudenschöld, dotter till riksrådet Rudenschöld.[1] Bekantskapen
mellan henne och Armfelt synes datera sig från samma tid,
som han fick Hedvig de la Gardies ja, alltså på hösten 1784.
I fröken Rudenschölds memoarer kan man följa, hur kärleken
till den vackre Armfelt överväldigar henne. »Han förenar allt,
som kan fängsla även det flyktigaste kvinnohjärta», skriver
hon. »Mina drömmars sköna ideal, som jag hittills fåfängt
sökt, sågs hos honom förverkligat.» Och hon tillägger: »Att
kunna fängsla den vackraste och älskvärdaste bland alla
hovets herrar var något, som smickrade min fåfänga.»
Men någon äktenskaplig lycka väntade hon sig ej. I ett
brev från dagarna före Armfelts bröllop med Hedvig de la
Gardie — på sommaren 1785 — anförtror den nittonåriga
Magdalena sin bästa väninna: »Jag litar icke på Hymen.
Han har visserligen gjort din lycka och så många andras.
Men skall han månne någonsin göra min? Jag vågar icke
tro det. Det finns ju så få män, som mäkta göra en kvinna
lycklig, och de som mäkta det, tänka icke på mig.» Så
finns där hos den nöjeslystna flickan redan i ungdomsåren
en vemodsfull underström under den glada ytan. Men
vemodskänslan har inga djupare rötter. Man ser av samma
brev, hur fylld hon är av intresse för den praktfulla
karusell på Drottningholm, varmed konungen ämnar förhöja
glansen just av detta bröllop. Och när den lysande festen
gått av stapeln, berättar hon med stolthet i sin
självbiografi: »Jag föreställde feen Melusina, som beskyddade de
kristna, och prins Fredrik var min riddare. Han föreställde
Rinaldo, som jag ryckt undan Armidas förtrollning. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
