Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Brytning med Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra Oss beredda att vid lägligt tillfälle sätta våra planer i
verket.»
Ryske ministerns hus började åter bli samlingsplats för
svenska partimän, särskilt för missnöjda adelsmän, och
genom mutor skaffade sig Markov kännedom om viktiga
statshandlingar rörande Sveriges försvarsväsen och finanser. Den
svenska flottans tillstånd utspionerades av en dansk
kaptenlöjtnant, som 1785 besökte Karlskrona och två år därefter
genomreste Finland. Men i alla sina förehavanden iakttog
Markov en sådan försiktighet, att han var ganska väl
anskriven hos konungen. Till gengäld lät Gustav återigen spionera
i Norge och intrigerade vid hovet i Köpenhamn. Även på
ryska sidan följde konungen genom spioner vad som förehades.
Gustav III kände visserligen ej innehållet i Katarinas
instruktion för Markov, men vad han visste, det var, att den
stolta och maktlystna »frun i Ryssland» aldrig skulle förlåta
honom, att han ämnat kasta sig över hennes bundsförvant
Danmark, och att han, för att kunna göra det ostört, sökt
uppegga turkarne till krig mot henne själv. Gustav insåg, att hon
endast väntade på ett gynnsamt tillfälle för att förödmjuka
och krossa honom. Det var närmast hans olycksaliga
anfallspolitik mot Danmark, som försatt honom i detta läge.
Men efter vad vi redan sett av Gustavs politik, behöver
det ej sägas, att han ingalunda sörjde över att behöva gripa
till svärdet. Statsfinansernas tillstånd hade blivit ett
ytterligare skäl för honom att önska krig. Han såg i kriget den enda
utvägen att slippa ifrån den för hans stolthet förödmjukande
rollen att behöva bedja ständerna om pengar efter att nyss
ha skilts från dem under ömsesidig misstämning. Hans
finansställning var nu nära katastrofens gräns, ty ingen ville
låna honom pengar vidare, och de franska subsidierna skulle
snart upphöra. Enda möjligheten att undvika ekonomisk
ruin var att anlita ständernas hjälp. Men skulle han för
dem framlägga det verkliga finansiella tillståndet, så måste
det ske som segrare och triumfator. Annars skulle det bli
något mycket värre och mera påkostande för Gustav, än
vad han måst genomgå på 1786 års riksdag.
Armfelt förespeglade konungen, att om kriget lyckades,
så var svenska nationen så beskaffad, att inget ansvar skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
