Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Brytning med Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
elefant»[1], såsom ryske ministern i Stockholm högst
vanvördigt uttryckte sig om ett så upphöjt ämne. Men genom sin
påträngande enträgenhet i denna sak hade Gustav III
grumlat det genomgående goda intryck, han förut gjort i
Köpenhamn.
Nu gällde det emellertid för honom att finna bundsförvanter
på annat håll. Att förmå Frankrike till någon
kraftyttring mot Ryssland räknade han ej längre på. Hans hopp
stod till de återstående stormakterna, England och Preussen.
Hos dem fann han också intresse av att hjälpa turkarne, men
mera blev det ej.
De underrättelser, som ingingo från Konstantinopel, voro
ej heller vidare uppmuntrande. Porten hade fattat misstro
till Gustav i anledning av Köpenhamnsresan och visade föga
benägenhet att lämna subsidier.
Inga svårigheter kunde dock numera hindra Gustav från
att kasta sig in i äventyret. Det hela skulle bli en hastig
överrumpling, och därför behövde man ju ej oroa sig för en
avlägsen framtid. Frågan om krig och fred avgjordes under
hemliga överläggningar mellan konungen, Toll, Armfelt och
andra förtrogna under de ryktbara krigskonseljerna på Haga
i januari 1788. Ingen av konungens lagliga rådgivare fick
vara med om dem, ej ens hans utrikesminister. Oxenstierna
var i likhet med Creutz en vek natur, och liksom sin
företrädare var han för hela sin existens beroende av konungen.
Det var en förödmjukande roll, han fick spela: att vara
utrikesminister men känna på sig, att konungen höll honom
i okunnighet om sina viktigaste planer. Men han hade
inget annat att göra än hålla god min. »Jag har aldrig
följt kungen på någon av dess resor. Han har sagt sig
finna mig för simpel, för litet artig att visas utom riket.
Man dömer sig själv illa, och ehuru jag ej finner mig
dummare än de, som följt honom, kan det hända, att
han har rätt», säger med älskvärd blygsamhet den man,
som konungen i alla fall ansåg duga till utrikesminister.
Först när kriget var oryggligt beslutat, fick riksrådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
