Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Landsförrädaren Göran Sprengtporten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
makter och umgåtts med planer på Finlands lösryckande
från Sverige. Men ville han sluta med alla dylika stämplingar,
förhålla sig stilla några år och visa prov på trohet och
undergivenhet, så skulle hans önskan ännu kunna villfaras.
Detta var dock ej i Sprengtportens smak, och det oroade
honom, att konungen tycktes känna till hans förräderi. Några
timmar därefter skall han ha uppvaktat Markov och för
honom utvecklat den plan till Finlands skiljande från Sverige,
varom han förut talat med ryska sändebudet i Holland. Han
hade t. o. m. författningsfrågan klar: det skulle bli en
förbundsstat efter mönster av Holland och Nordamerikas
Förenta stater. »Finlands förenade provinsers republik» skulle
den nya staten heta. Han förklarade sig hågad att redan
samma höst sätta planen i verket och bedyrade, att finnarne
allmänt skulle följa honom. Men Markov var icke lika
sangvinisk, och han var inte heller utan sina misstankar mot
Sprengtportens patriotiska oegennytta.
Katarina var däremot ivrigare. Hon skyndade sig att
erbjuda Sprengtporten anställning som generalmajor i rysk
tjänst med förmånligt arrende av ryskt kronogods. Inför så
lockande anbud avkastar han utan tvekan
Washingtonmasken. Den store patrioten förvandlas med ens till den
simple, egennyttige lycksökaren. På vägen till Ryssland
sammanträffar han med en del av sina landsmän i Finland
och utvecklar för dem sin plan till Finlands frigörelse. Vid
hösttiden 1786 anländer han till Petersburg och blir alldeles
berusad av kejsarinnans nåd och sin nya lycka. Men inför
svenske ministern gråter han krokodiltårar över att
omständigheterna tvingat honom till detta steg och bedyrar,
att han aldrig skall med sin arm eller sitt huvud tjäna mot
sitt fädernesland.
När man vet, hur han sedan höll det löftet, instämmer man
gärna i Hedvig Charlottas av hjärtat gående ord: »Jag skulle
ingenting ha emot att få hålla i det rep, vari den mannen
kommer att hängas.»
Gustav III tog saken lugnt, ty han visste, att finska folkets
trohet var höjd över varje tvivel, och han resonerade mycket
riktigt som så, att i den stora allmänhetens ögon måste
Sprengtporten nu ha ohjälpligt förstört sitt anseende. Han
bara gav order till sitt sändebud i Petersburg att välvilligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
