Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland och Danmark 1788—1790 - Gustav III gör sig enväldig och nedbryter ståndsskrankor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
segern hade vunnits genom olagliga medel och genom
medgivanden åt de ofrälse stånden, som stodo i bjärt motsats
till konungens kända förkärlek för adeln. Därigenom
nedbrötos flere föråldrade och fallfärdiga skiljemurar mellan
stånden, och den nya statsvälvningen blev på det viset
till välsignelse. Den har för vårt land spelat samma roll i
socialt hänseende som franska revolutionen. Men det är ju
som en ödets ironi, att den mest adelsvänlige av våra
konungar skulle bli den, som tillfogade det privilegierade
ståndet de sista, nästan förintande slagen. För Gustav
medförde denna sociala omvälvning ingen verklig glädje och
tillfredsställelse, ty icke var det med känsla och övertygelse,
som han spelade rollen av demokratisk samhällsreformator.
Gustav älskade adeln, och det hade han också på allt sätt
visat vid befordringar. Men han älskade rikets första stånd
icke som ett politiskt stånd utan som en hovadel.
Ridderskapet och adeln var i hans ögon de gamla lysande
ätterna med de klangfulla namnen och det förfinade
sällskapsskicket, vilka behövdes för att ge glans åt hans hov. Men
att detta stånd hade uppgifter på statslivets område,
uppgifter gent emot en konung, som ej ville hålla sig inom
lagarnas råmärken, den tanken kunde han aldrig förlika sig
med. Därför tedde sig den adliga oppositionen för honom
som idel nattsvart otacksamhet.
Segerkänslan var alltså för Gustav starkt bemängd med
besvikelse. Han såg den samhällsklass, som han förut gynnat
och smekt, nu i hat vända sig bort från honom, och han led
djupt därav. Efter vad som nu skett fanns ingen väg till
försoning mellan konungen och rikets första stånd.
Förbittringen inom oppositionens kretsar hade stegrats till en
fasaväckande höjd, och då alla lagliga utvägar att göra sig
gällande voro stängda för konungens motståndare, väcktes
och mognade hos en del individer tanken på att begagna andra
medel.
Omedelbart efter riksdagens slut frigåvos de flesta av de
häktade — en del hade redan förut sluppit ut. Fersen hade
haft två präktigt möblerade rum till sin disposition. Hans
huvudsakliga förströelser voro läsning och promenader i
rummen samt då och då ett parti piquet eller bräde med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
