Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland och Danmark 1788—1790 - 1790 års ryska krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
styrka. Återstoden lyckades uppnå Sveaborgs hamn, som
därpå blockerades av den ryska örlogsflottan intill krigets
slut. Skärgårdsflottans förluster voro mindre.
Ännu så sent som år 1848 träffade den framstående
skildraren av Bohuslän och dess historia, prästmannen Axel
Emanuel Holmberg i en stuga i Hjärtums socken i södra
Bohuslän en gammal båtsman, som varit med på Dristigheten
vid dess genombrytning i spetsen för svenska flottan.
Den forne krigaren var då en nära åttioårig, skröplig invalid.
»När allt var över, må Pastorn tro, att det inte fanns någon
ombord, som hade en torr skjorta på kroppen», bedyrade
gubben. »Det var bara Puken — Gud välsigne hans själ
— som var kall. Han stod som en stötta och bara
kommendera’ och friska’ opp oss. ’Var inte rädda, gossar’, sa’ han,
’bara skjut! Lappa på de djävlarne’ — Gud förlåte mej, men
svor gjorde han — ’lappa på dem’, sa’ han, ’så de veta, att
de ha svenska pojkar för sig! Dubbelt skarpt!’ sa’ han.
’Kom ihåg, att kungen kommer efter,’ och så skrattade han —
det var en rar kärl! Och då sköto vi, så kanonerna brände
som eld, och gåvo glatta lag mitt i synen på fienden, som vi
ibland hade bara 20 à 30 alnar ifrån oss. Och när vi se’n
kommit ut och skulle vända för att hjälpa de andra skeppen,
så kom en kula och tog en ekbjälke ur skansklädningen, och
den klente knäet på mig, så att jag stöp och släppte
ammunitionen, som jag skulle bringa till kanonerna. Och då togo de
mig och släpade ner mig, och där låg jag länge, länge.»
<h2>Det andra slaget vid Svensksund och freden i Värälä.</h3>
Efter utbrytningen ur Viborgska viken lade sig Gustav
med skärgårdsflottan vid Svensksund, fast besluten att bjuda
1 Tack vare ett varmhjärtat upprop från Holmberg i tidningarna
insamlades ett så stort belopp, att Dristighetens siste hjälte kunde
framleva sina återstående dagar nöjd och lycklig över människors
godhet. Mest av alla gåvor rörde honom dock en sedel på 6 rdr 32
skilling banko, som hans »älskade kölherre Pukens» änka skickade
honom med sin namnteckning på. Den sedeln var honom så kär,
att han icke på villkor kunde göra sig av med den utan troget
förvarade den till sin död. Hans käcke »kölherre» hade gått ur tiden
anno 1816 i en ålder av 65 år. Pukes kvarlevor vila i
familjegravkapellet å Sjöholm i Blekinge, inneslutna i en sarkofag av det gamla
linjeskeppet Dristighetens köl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
