- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
453

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Solen går ned i åskmoln - Gustavs sista riksdag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

huvudmän för någon ätt, att mottaga riksdagsfullmakter,
med mindre än att de erhöllo särskilt tillstånd av konungen;
och presidenter vid hovrätter och kollegier förbjödos att
lämna sina ämbetsverk, även om de voro huvudmän.

Att konungen utsett just Gävle till riksdagsort berodde på
att dess borgerskap under kriget mot Danmark visat sig
särskilt tillgivet konungen. Men den lilla staden var icke
rustad att mottaga en sådan mängd människor som riksens
ständer. En stor riksdagssal fick uppföras i en hast, och
inkvarteringsfrågan blev både besvärlig och dyrbar att lösa.

Riksdagskallelsen väckte mycken oro i sinnena. Man kände
till konungens franska äventyrsplaner och fruktade, att han
ville betunga sitt folk med utgifter för ett nytt krigsföretag.
Det gick också rykten, att han ämnade göra en ny
statskupp för att tillägna sig fullständigt envälde. Flere av
riksdagens adliga ledamöter togo också lika ömt avsked av
de sina därhemma, som om de skulle gått ut i krig. Man kan
ej heller så noga veta, hur Gustav skulle ha handlat, ifall
ständerna ställt sig avvisande till hans penningkrav. Han
fick emellertid inget skäl att tillgripa våldsåtgärder.

»I gruvlig köld och svårt urväder» fingo riksdagsmännen
göra resan till Gävle. Snön »låg på många ställen högre än
spetsarna av gärdsgårdsstörarne vid landsvägen och i byarna
i jämnhöjd med kroppåsarne av böndernas hus».

Riksdagsarbetet gick lugnt, fast det var bekymmersamma
uppgifter, som förelades ständerna att lösa. Visserligen hade
Gustav nästan hela adeln emot sig, men de ofrälse stodo
fortfarande på hans sida. På konungens bekostnad höllos
flere bord, där ett par hundra personer dagligen bespisades.
Där »regerade vällevnad och överflöd, synnerligen av vin
och drycker».

Såsom vard för en dylik taffel fungerade Armfelt, med stor
ståt och höga låter. I känslan av att han genom sitt
uppträdande under kriget blivit en vida betydelsefullare man än
förut, omgav han sig med ett slags livvakt i särskild uniform.
Man var i Sverige ej van vid att se en enskild person uppträda
med dylika later. Konungen själv lär också ha tyckt, att
det gick för långt. »Han bär sig ju åt som en turkisk pascha»,
skall Gustav ha utropat, nar han en gång såg sin favorit,
omgiven av en talrik uppvaktning med facklor, låta bära sig i en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free