Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Solen går ned i åskmoln - Kungamordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hälsar: »God afton, vackra mask.» Det är det
överenskomna tecknet. Ett skott smäller, och konungen ropar:
»Jag är sårad, tag fast honom!» Med dessa ord sjunker han
ned på en bänk i närheten. Under ropet »Elden är lös» skingras
de svarta maskerna och rusa åt utgångarna. Men på Essens
befallning stängas dörrarna, så att endast några få lyckas
komma ut.
Konungen hade blivit träffad bakifrån i veka livet. Så
fort han hämtat sig något, gick han, stödd på Essens arm, upp
i sitt rum, där han provisoriskt förbands av tillkallad läkare.
När konungens vagn kört fram och man skulle föra honom ned
till denna, hade han krafter nog att resa sig och taga några
steg. Men då tog smärtan och mattigheten överhand, och
han måste sätta sig i en stol och bäras ned för trapporna.
Det vilade en hemsk nattstämning över denna tavla:
den sårade konungens vagn, som i skritt körde upp till slottet,
och drabanterna till fots omkring den. Gustav led mycket av
vagnens skakning, men då den kommit fram till slottet
och man skulle bära honom igen, »antog han», berätta Hamilton
och andra, »en glad och lugn uppsyn, hälsade och tackade
alla människor med vänlighet och talade med alla, som kommo
i hans närhet, med den godhet och det behag, som han så väl
förstod att använda, då han ville väcka deltagande eller
hänförelse».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
