472 (Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Solen går ned i åskmoln - Kungamordet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skedde en försoning mellan honom och adelns förnämsta
män. De uppvaktade den döende fursten och betygade sin
sorg och avsky över mordgärningen. Känslan av att vara
försonad med hela sitt folk spred ett skimmer av lycka över
Gustavs sista stunder.

Vilken växelrik bana kunde icke den döende konungen
blicka tillbaka på, när han lät händelserna i sitt förflutna
liv passera förbi! Jublet, som mötte den unge revolutionshjälten
den 19 augusti 1772, och det dödliga hat till »tyrannen»,
vilket födde mordgärningen tjugu år senare — kunna väl
större motsatser tänkas i en människas liv? Och hur rikt på
dramatiska scener var ej

»den period,
som låg med ljus och dunkelhet emellan
den nittonde augustis morgonsol
och nattens blixt ur Anckarströms pistol»!

Ett spännande skådespel var hans liv, och själv var han
en överlägsen skådespelare, ett dramatiskt snille. Alltid
tänkte han på, hur han »gjorde sig» i de roller, livet gav honom.
Snillet, vältaligheten, modet i farans stund — alla dessa
verkligt stora egenskaper skämmas av hans skådespelarfåfänga,
av denna ömkliga törst efter applåder, som hans tal och
åtbörder förråda. På en teater mottog han underrättelsen,
att han ärvt Sveriges krona, och på en teater träffades han av
lönmördarens skott.

Medan konungen drogs med svåra plågor, läste man i
kyrkorna den påbjudna förbönen för honom:

»Vår konung, hyllad av ett folk, vars tacksägelser han alltid
förtjänt och ofta emottagit, denne konung, för vilkens liv och
välsignelse vi inför Dig så ofta fällt våra förböner och alltid
blivit hörde, denne vår nådige herre och konung är träffad av
en nidings skott och lider de smärtefullaste plågor under
äventyr av det liv, som är lika dyrt för vår kärlek som för vårt
beskydd. Till Dig allena fly vi i nödens stund. Herre! lindra
konungens plågor, styrk hans krafter, uppehåll hans tålamod och
giv honom liv, hälsa och välsignelse i många år! Och om det
är möjligt, Herre — men vad skulle vara Dig omöjeligt? — så

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sfubon/7/0474.html

		Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 / 472 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|