Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolfs förmyndare - Gustavianerna störtas. Men kungamördarne slippa lindrigt undan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ribbing, Horn, Lilliehorn och en löjtnant Ehrensvärd hade
också av hovrätten blivit dömda till döden, men hertigen
mildrade straffet till landsflykt.
En av deltagarne i mordplanen, riksgäldsfullmäktigen
Ture Johan Bielke, tog gift, när han blev uppkallad till
förhör. Såsom självspilling och högförrädare blev han
enligt hovrättens utslag på bödelsdrängens släde utförd till
Skanstull och nedgrävd på galgbacken.
Ribbing vistades en tid i Köpenhamn och styrde
sedan kosan till det stora revolutionslandet Frankrike. Men
skräckväldets ohyggligheter blevo outhärdliga på nära håll
t. o. m. för en så eldig frihetssvärmare. Han flyttade över
till Schweiz och var nu glad över att ha sluppit ifrån »de
blodtörstiga fransoserna, som träla under den gruvligaste
despotism och hava förvandlat sitt gudomliga land i en
blodsölad bödelshåla».
I Schweiz hade han ett kärleksförhållande med den obetydlige
svenske ministern Staels temperamentsfulla maka, född
Necker. Hennes brev till Ribbing betecknas såsom det bästa
och lidelsefullaste, som »Corinnes» författarinna skrivit.
Efter en tid finna vi honom på en gård i närheten av
Köpenhamn, där han för en lantbrukares lugna liv. Men snart
rycker han sig alldeles ur idyllen och uppträder som en äkta
världsman och vivör i Paris’ salonger. Ett par år gå, och han
gifter sig med en f. d. fransk nunna, som enligt Alexander
Dumas d. ä:s försäkran var »den mest fullkomliga bland
kvinnor». Hon förmådde också skänka den orolige Ribbing
den sanna lyckan. Han slår sig nu ned på en fransk
lantegendom och lever som godsägare och vinodlare, tills den
monarkiska reaktionen kommer och förjagar honom från
Frankrike. Efter några års verksamhet som tidningsman i
Bryssel kom han emellertid tillbaka och tillbragte de två
sista årtiondena av sitt liv i Paris som medarbetare i ett par
tidningar. Fåfängt försökte han att av Karl XIV Johan
utverka sig tillstånd att få återvända till Sverige. Han dog
först 1843, 78 år gammal. In i det sista behöll han sin
viljekraft oförminskad, och ännu vid 71 års ålder åtnjöt han så
god hälsa, att han ej kände något tecken till ålderdomsskröplighet
eller några kroppsliga plågor. Däremot plågades han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
