Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gustav IV Adolfs förmyndare
- Sparsamhet samt frisinne i brokig växling med skuggrädsla och småsinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
akademien föredragit framför honom, hade i sitt inträdestal —
klandrat Gustav III:s minne!
»’Det är ju fasligt’, skrek herr Karl:
’man vågat bror min klandra!’
’Det är fördömligt’, skrek hans jarl,
’när sådant sker av andra.’»
Många exempel skulle kunna anföras på Reuterholms
småaktiga och lumpna hämnd på sina motståndare.
Men det var också förmätet att våga sätta sig upp mot
en så stor mans vilja. Ty Reuterholm var stor, mycket stor
— i egna ögon. Andra ha icke lyckats upptäcka hans
snillegåvor. Men ordentlig och arbetsam var han och blev
därigenom till nytta för Sveriges inre utveckling. Hans
sparsamhet var välgörande för ett folk, som mer än nog fått
smaka på motsatsen. Den var också så mycket mera behövlig,
som världskriget vållat sådan dyrtid, att varupriset
stigit till två à tre gånger så mycket som före kriget.
Visserligen kommo mycket pengar in i landet genom försäljning
av spannmål och kött till fransmännen, som betalade själva
varorna nästan med deras vikt i guld. Men följden därav
blev, att på sommaren 1794 panik höll på att utbryta i
Stockholm. Man befarade brist på både bröd och sovel,
därför att det samtidigt hotade att bli missväxt. Då blev
regeringen tvungen att tillgripa den cirkelgången att söka
skaffa livsmedel från utlandet, naturligtvis till vansinniga
priser — när det över huvud taget alls var möjligt att få
något därifrån.
*
År 1794 lade regeringen i dagen sin sparsamhet genom
en överflödsförordning, vars mest uppseendeväckande
bestämmelse var ett förbud mot allt bruk av kaffe, vid böter
av 10 riksdaler eller mer för den som tillrett den förbjudna
drycken, och 2 riksdaler för »den som därav njutit».
Det var ett kännbart ingrepp i svenska folkets njutningsliv.
Kaffet hade brukats i vårt land alltsedan början av
1700-talet, då det begynte konkurrera med teet, som blivit
känt här något tidigare. Från de rikare och förnämare
hemmen och kaffehusen hade bruket av den nya drycken
småningom spritt sig även till de enklare hemmen. Därför blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0505.html
