Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav IV Adolfs förmyndare - Sparsamhet samt frisinne i brokig växling med skuggrädsla och småsinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring till sina ståndsbröder och beklagade sig. Och det
förtröt stadens fredliga befolkning, att polisen lämnade
fridstöraren oantastad. Snart var en uppretad folkhop samlad
utanför poliskammaren under rop på att officeren skulle
arresteras. Då detta ej hjälpte, drog skaran upp till slottet,
trängde in i korridorerna och ropade alltjämt på häktning
av den skyldige. I spetsen för de uppretade syntes en liten
halt och puckelryggig handlande vid namn Ebel. Lars von
Engeström säger om honom: »Sedan världens skapelse har
det aldrig funnits en löjligare upprorsledare. Han hade
insupit läran om jämlikheten, som predikades i Frankrike
i början av revolutionen.» Hela folkmassan utgjorde dock
ej mer än ett par hundra man, och vid blotta dånet av en
annalkande patrull togo de till flykten. Hela korridoren,
berättar Skjöldebrand, var »beströdd med tappade hattar,
käppar, galoscher m. m.». Under flykten anlände Liljensparre
och grep Ebel i kragen samt satte honom i kurran, utan att
någon vågade knysta. När den lille vanskaplingen varit
inför rätta och skulle föras tillbaka till fängelset, visade han,
som Engeström säger, att han »icke ville vara likställd med
andra än dem, som voro över honom. När man ville placera
en skomakare, som var av samma slag som han, i samma vagn,
protesterade han högtidligen mot ett så opassande förslag.»
I »det Ebelska upproret vädrade Reuterholm ett
upplopp efter franska revolutionens mönster. Han tappade
alldeles huvudet av förskräckelse. Överallt tyckte han sig
se »lejda mördare» lura på honom. I sin självbiografi har han
antecknat, att han under fyra månader ständigt var utsatt
för »mordskott» av en person, »som med en studsare lurade
på honom under hans sängkammarfönster på en mörk gård».
Full av förfäran lät han förklara huvudstaden i ett slags
belägringstillstånd samt påbjuda stängning av krogar och
näringsställen klockan 9 på aftonen.
Överallt vädrade förmyndarregeringen upprorsanda och
»jakobinism». Spionerisystemet uppdrevs nu till ännu högre
fullkomlighet än på Liljensparres tid,[1] i och med att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
